Foton från det överbefolkade flyktinglägret i Vathy, Samos, från hösten 2017 när jag var här senast. Tyvärr är överbefolkningen ännu värre nu när lägret hyser 4-5 gånger så många som det har kapacitet för.
Texten i sina tre delar sammanfattar det aktuella läget i Grekland för människor på flykt: om EU:s planer för människor som söker skydd i unionen, om de svårt överbefolkade lägren på öarna med fokus på Samos och Lesvos, om grekisk och internationell kamp för att flyktingar och migranter ska föras vidare till fastlandet, om de som har nått och bor på fastlandet, om hoppet att resa vidare, om främlingsfientlighet såväl som antirasism och solidaritet med dem som tvingas fly och om landets spända relation till Turkiet. Med mera.
Grekland i EU
Greklands läge i utkanten av EU i östra Medelhavet gör att det blir första EU-land för många människor på flykt. Första land innebär skyldigheter inom unionen om att försvara dess yttre gränser såväl som att ta hand om flyktingar och processa deras asylansökningar. Vid den stora folkvandringen 2015 in i EU passerade de flesta Grekland som första land. Då hölls gränserna öppna en tid innan det blev tvärtom och EU dessutom slöt ett avtal med Turkiet i mars 2016 om att hindra de irreguljära båtresorna till de grekiska öarna utanför Turkiet. Dessutom fastnade de nyanlända på fem öar i Egeiska havet. Flyktingar som nådde Grekland minskade till att vara ungefär lika många som 2014 och 2013. De har ökat något under 2018 beroende på läget i Afghanistan, Syrien, Irak och i Turkiet.
Observera att EU har en befolkning på 500 miljoner och unionen behöver invandrad arbetskraft. Några miljoner flyktingar och migranter borde inte skrämma.
Nu i början av oktober 2018 finns drygt 70 000 människor i Grekland, som har kommit som flyktingar sedan 2016 och som fortfarande finns kvar. I förhållande till sin folkmängd (knappt 11 miljoner) har Grekland många fler asylsökande än Sverige.
Efter 2015 och trots att långt färre kommer än för tre år sedan ser EU nyanlända flyktingar och migranter som ett stort hot. Den nu aktuella planen är att tvärtemot grundprinciper om asylrätten ska flyktingar placeras i länder på andra sidan Medelhavet och söka asyl därifrån. EU har samarbete med Libyen, där det pågår krig igen och vars kustbevakning lärts upp att bli effektiv i att stoppa båtar på väg till Italien. Flyktingar och migranter placeras i läger i Libyen där en gränslös och numera känd exploatering och misshandel äger rum. Plus att en del hamnar i krigszoner. Egypten är en annan het möjlighet, en värre diktatur än Mubaraks där inhemska kritiker fängslas och försvinner.
Hur EU ska göra med de flyktingar som ändå kommer in på EU-territoriet, finns ingen enighet om. Medlemsstaterna fattar beslut utifrån enighet, utan enighet inget beslut. Då blir det att minsta gemensamma nämnare styr, vilket gynnar EU:s högerpopulistiska och invandringsfientliga regeringar och partier.
Vad EU:s länder enas om är starkare gränsbevakning. 10 000 soldater ska snart bevaka unionens yttre gränser och sättas in där man anser att de behövs.
Grekland hävdar att flyktingar och migranter som anländer till EU måste fördelas solidariskt inom unionen: Även om EU bidrar med pengar kan inte ankomstländerna lämnas ensamma att svara för mottagande, asylprocesser, deportationer, integration för dem som får uppehållstillstånd, och unionen måste enas om ett gemensamt asylpaket och fördelning av dem som kommer.
Det asylpaket som låg för beslut i juni 2018 gick aldrig att enas om. Den stora oenigheten har rört Dublin 4, som bland annat innehåller paragrafer om hur asylsökande ska fördelas inom unionen. Tyvärr innehåller paketet många försämringar för människor på flykt.
Italien och Malta är också första ankomstländer och vägrar numera ta emot räddningsfartyg på Medelhavet. Alltfler når Spanien, som blivit ett viktigt första land sista året, och Cypern.
Människor flyr när alla andra alternativ är uttömda och de måste.
Omkring 30 000 nyanlända till Grekland under första halvåret 2018 är långt fler än de som genom olika överenskommelser tillåtits resa vidare inom EU, eller som lyckats ta sig vidare på egen hand. De flesta är från Syrien, Irak och Afghanistan – senaste tiden framför allt från Afghanistan där säkerhetsläget blir allt sämre.
UNHCR kom nyligen med en utförlig rapport om landet och är bestämd med att ingen bör skickas tillbaka till Afghanistan, inte heller till Kabul. Sverige följer inte detta och hör till de länder i Europa som är sämst på att ge uppehållstillstånd till människor från Afghanistan – 32 procent jämfört med till exempel Frankrikes 84 procent. Enskilda i Sverige såväl som organisationer som Rädda Barnen, Amnesty och Flyktinggruppernas riksråd protesterar.
Åter till Grekland. Mer än tio tusen skyddssökande reste oväntat in i norr över floden Evros. Evros-leden var den stora irreguljära trafikleden åren runt 2010 tills gränsbevakningen ökade och en hög mur byggdes utmed landgränsen.
Asylprocesserna tar lång tid. Många, kanske de flesta, som kom 2016 har inte fått slutligt besked än. Datum för asylintervju ligger ofta ett eller två år fram i tid.
Grekers bitterhet
Bitterhet och ilska över vad som har hänt de senaste åren är utbredd. För att rädda banker och stora långivare har ofantliga summor runnit ut ur landet, en tredjedel av befolkningen går numera under fattigdomsnivån, en halv miljon har emigrerat och grekiska storföretag har kommit i utländsk ägo. Stora lån från EU, Världsbanken och Internationella valutaunionen har tillsammans med stora nedskärningar och nya, stora skatter betalat räntor och amorteringar utan att låneskulden har minskat. Nu är nödlånen slut och Grekland förväntas klara sig själv.
Tyskland anses ha varit den stora vinnaren i spelet – som många gånger tidigare i grekisk historia. Grekland, som för inte så länge sedan var känt för sina skeppsvarv och sin handelsflotta, och för många andra industritillverkade produkter och andra tillgångar, verkar nu vara utsett inom EU att tillhandahålla turism och placera flyktingar i. Så tänker många greker och oroar sig för att efter valet hösten 2019 kommer Grekland ha en regering dominerad av populistisk extremhöger. Missnöjet med det sittande Syriza-partiet och premiärminister Alexis Tsipras är stort. Regeringen har inte levererat vad den lovat gentemot EU utan varit just så undfallande som den försäkrade att inte vara. Många fler betalar skatt i dag och skattekontrollerna har skärpts, men invånarna får nästan ingenting tillbaka. Jo, en förbättring är att även oförsäkrade, fattiga invånare har numera rätt till sjukvård – å andra sidan saknar många utarmade sjukhus medicin och utrustning. Grekland har inget högkostnadsskydd för medicin. Solidaritetskliniker tar emot medicin från organisationer och enskilda i andra länder och fördelar. En av bidragsgivarna är det svenska Nätverket för Grekland, med hemsidan http://www.natverketforgrekland.se .
Tilliten till staten är i stort lika dålig som tidigare. Tsiprasregeringen har varit undfallande mot EU och likaså mot Trumphs vilja att expandera Natos engagemang bland Balkanländerna med syftet att ringa in Ryssland.
Under EU-förhandlingarna om unionens nya asylsystem i juni protesterade Italien med sin nya populistiska extremhögerregering starkt. Italien vill inte längre utnyttjas som landet som ska ansvara för hanteringen för nyanlända flyktingar och migranter och har stängt hamnarna för räddningsfartyg. Grekland vill inte heller vara ett stort flykting- och migrantläger – vill inte bli ett nytt Guantanamo som flera grekiska politiker har sagt. Men Grekland har uttryckt sig mer diplomatiskt. Efter bland annat Italiens protester är EU:s planer nu för räddade flyktingar och migranter ”disembarkation platforms” i Nordafrika och låsta läger i EU-länder som frivilligt erbjuder sig. Inget EU-land har erbjudit sig men med afrikanska länder pågår förhandlingar.
Antalet flyktingar och migranter som rest in i EU för att söka asyl har totalt minskat under 2018.
Öarna och lägren i Egeiska havet
Just nu lever ungefär 20 000 människor, som vill söka asyl, på Lesvos, Samos, Chios, Kos och Leros utanför Turkiets kust. Det är fler än någonsin och de hålls kvar på öarna på grund av EU-Turkiet-avtalet från mars 2016.
Första tiden som nyanländ till öarna bor man i ett mottagningsläger, som med undantag för ett mindre bra läger på Lesvos, drivs av armén och som är överbefolkade och gräsliga. Den tiden varar månader upp till år. Ett mycket litet antal har tur att få bo i lägenhet genom UNHCR.
Enligt avtalet ska syrierna skickas tillbaka till Turkiet. Hittills har bara drygt 1 700 personer skickats med hänvisning till EU-avtalet. När det implementerades i grekisk lag gjordes undantag för sårbara grupper som ensamkommande minderåriga, många kvinnor, sjuka, äldre och så vidare. EU-kommissionen har en gång uppmanat grekiska regeringen att lösa problemen med överbefolkning i lägren genom att ta bort undantagen.
I långsam takt flyttas många så småningom över till fastlandet, men nya kommer. Enligt EU-Turkietavtalet ska Turkiet hindra flyktingar att ta sig till Grekland och ta tillbaka ett större antal. Turkiet säger att de stoppar tiotusentals, men det går inte att kontrollera.
Lägren har sedan starten varit svårt kritiserade för ovärdiga förhållanden och överbefolkning. Situationen eskalerar och beskrivs som en tickande bomb. I flera läger – även på fastlandet – har överbefolkning och dåliga förhållanden lett till svåra spänningar, strider, knivslagsmål, bränder och starka protester. Värst och våldsammast har det varit i det stora Moria på Lesvos. Moria har fått mycket uppmärksamhet i media, men lägret i Vathy på Samos har samma problem men det är mindre och media intresserar sig mindre.
Organisationer, politiker och lokalbefolkning har hittills förgäves hävdat att lägren ska bort från öarna och att alla flyktingar och migranter ska föras över till fastlandet. Befolkningens solidariska hjälp till människor på flykt 2015 minns man i dag som enastående. Solidarisk hjälp finns fortfarande men inte som 2015. Utan solidaritetsgrupperna, som ordnar aktiviteter och ibland bjuder på mat, skulle flyktingarnas tillvaro vara ännu värre. Så är det också på fastlandet.
Stora problem med avlopp och sanitet, med vattenförsörjning, hälsa, mat, brist på information, väntan, ingen säkerhet, våldtäkter och andra övergrepp, psykoser etc har om och om igen rapporterats av hjälporganisationer och organisationer för mänskliga rättigheter. Vem minns inte bilder av Morias snötyngda tält på nyåret 2017. Lägret på Samos, som ligger på en höjd ovanför huvudstaden Vathy, är mindre men lika illa. Lägren drivs av armén och rymmer tre-fyra gånger sin kapacitet. Kapacitet syftar inte bara på bostäder utan lika mycket på toaletter, rinnande varmt och kallt vatten, avlopp, läkarvård, gemensamma utrymmen och så vidare.
Öborna vill inte ha läger där människor mår så dåligt och där det ibland är upplopp, bränder, stölder från ortsbefolkningen och skadade odlingar när nyanlända tvingats tälta på privata marker. Byn Morias inhemska befolkning säger sig leva i rädsla. Spänningen i lägret är stor och har lett till upplopp, bränder och våld.
En stor del av öbornas ekonomi vilar på turismen, och de har varit rädda att den ska minska. Det hände 2015-16 men 2018 har öarna upplevt en turistboom.
Rutinen efter EU-Turkiet-avtalet är att först ska flyktingar och migranter ansöka om att få söka asyl i Grekland. Får de avslag har de enligt lag rätt att överklaga. Processen tar ofta år. Särskilt utsatta grupper (sjuka, gamla, ensamma kvinnor ensamkommande minderåriga etc) får positivt besked. Tillåtna att söka asyl i Grekland förs de asylsökande till fastlandet, men det tar tid eftersom staten/regeringen saknar boplatser på fastlandet till alla.
Sist kommer som alltid friska män från 18 år och uppåt som kommit utan familj, de förväntas alltid klara sig.
Lägret i Vathy på Samos hyser närmare 4 000 nu och har kapacitet för knappt 800. Många bor i tält på sluttningarna runtom lägret. Ansvariga läkare slutar med hänvisning till den förskräckliga situationen. Vi är hellre arbetslösa än arbetar under sådana förhållanden, läser jag i uttalanden från läkare som arbetat i lägret i Vathy. Samos har ett sjukhus – ligger i Vathy – och det försöker möta behovet hos en lokalbefolkning på 7 500 och 4 000 flyktingar. De lokala myndigheterna är rädda för vad som händer när höststormar och regn sätter in eftersom lägret ligger på en sluttning där en flodfåra går fram. Härom året ledde regnet till strida vattenströmmar och människor flydde ner till stadens centrum mitt i natten.
Samos kommun insisterar nu på att lägret, som drivs av armén, ska stängas och ersättas av ett nytt mottagningscenter för registrering, där nyanlända reser vidare efter några dagar. 2 000 måste omedelbart bort och föras över till fastlandet, i synnerhet de som bor i tält och snart blir utsatta för höstregnens flöde av vatten.
Problemen i lägret i Vathy är nu ännu mer omfattande än i oktober 2017 när jag var där senast. Många tvingades redan då bo i tält utanför lägret. Höstens regnperiod hade inletts, det kom in regn och råttor i tälten. Det var brist på dricksvatten och problem med duscharna och toaletterna. Ändå var de kurdiska syrier jag pratade med vänliga och lättade av att vara i skydd av bomber.
I Moria bor i september 2018 9 000 personer, vilket är nytt rekord. De små kabinstugorna, som normalt ska rymma maximalt 8 personer i fyra tvåvåningssängar hyser nu upp till 15 personer. Ungefär hälften bor i tält med upp till 150 personer per tält. Tälten är på marker utanför själva lägret. En del har inte tillgång till toaletter, duschar och så vidare. Liksom på Samos är många barnfamiljer.
Med undantag för mindre förvar är lägren på öarna dock öppna till skillnad mot de ”controlled centers ” och ”disembarking platforms” i och utanför EU, som EU-kommissionens tjänstemän utarbetar planer för. Uppdraget gavs vid EU-toppmötet i juni. De som bor i lägren på Lesvos, Samos och de andra tre öarna går ut och in och finns ofta nere på stan, som i Vathy (Samos) och Mytilini (Lesvos). Från början var de tänkta att vara låsta, men det blev snart ohållbart. Enligt internationell lag är det förbjudet att låsa in människor som vill söka asyl. Nu söker EU-tjänstemän kryphål i internationell lagstiftning för att hålla framtida läger stängda.
EU:s läger inom unionen kan observeras och berättas om av det civila samhället. Med läger utanför EU blir det svårt, det vet vi från Libyen och Turkiet.
Och jag vill påminna om att EU har en befolkning på 500 miljoner. Att några miljoner flyktingar skulle vara ett jätteproblem i stället för en framgångsmöjlighet är en konstruktion med grund i islamofobi och utbredd retorik att människor utanför Europa är mycket annorlunda än vi europeer och ofta terrorister.
Lång kamp för att få bort lägren från öarna
Under hösten och vintern drevs en komplicerad och mödosam juridisk process mot grekiska Asylverket. Avsikten var att få bort restriktionerna för asylsökande att inte få lämna öarna. Flera juridiska organisationer hade samlats kring processen, som koordinerades från Grekiska Flyktingrådets juridiska enhet. I april kom beskedet från den allra högsta grekiska domstolen (ungefär motsvarande Högsta Domstolen), som hävde restriktionerna för alla nya som anlände efter att domstolen sagt sitt. Men Asylverket formulerade snabbt om sitt direktiv, och den höga domstolens beslut blev utan verkan.
Under sommaren har grekiske ombudsmannen för mänskliga rättigheter, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Europarådets kommitté mot tortyr och FN:s vice högkommissarie för mänskliga rättigheter varit skarpa med att överbefolkningen måste ner, asylprocesserna får inte ta flera år, säkerheten i lägren måste öka, identifieringen av sårbara och av offer för sexuellt och genusrelaterat våld måste fungera. Grekiska regeringen måste agera! UNHCR, som i det längsta brukar vara lojal med regeringar har också uppmanat grekiska regeringen att agera.
Öarnas regionala myndigheter protesterar sedan länge. Lägerpersonalen har strejkat då och då. De vill inte arbeta under rådande förhållanden och är rädda för de återkommande upploppen. Lokalbefolkningen protesterar och är rädda i sin vardag. I slutet av maj lämnade ett stort antal kurder Moria-lägret av rädsla.
Ansvariga politiker har haft många möten med tidigare migrationsministern Yannis Mouzalas och nuvarande Dimitris Vitsas om att lägren ska bort och flyktingarna ska föras över till fastlandet. Ibland har svaret varit att detta bestämmer EU. Många tusen har förts över till fastlandet och sedan sommaren pågår en stadig överföring. Men antalet räcker inte.
I en intervju i det statliga tevebolaget ERT den 20 september säger migrationsministern att hittills under 2018 har nästan 18 000 asylsökande förts över till fastlandet och under samma tid har nästan 22 000 nya anlänt till öarna. Vitsas lovade i våras att till slutet av september ska högst 10 000 nyanlända finnas på öarna. Så har det inte blivit.
Det finns de som menar att grekiska regeringen och staten medvetet håller lägren i humanitärt kristillstånd för att skicka signaler till flyktingar på andra sidan Egeiska havet att inte komma hit.
Se fortsättning II och II.
Texten grundar sig på stadig kontakt med sakkunniga i Grekland och i EU samt på grekiska UNHCR:s täta och utförliga sammanfattningar av grekisk media.