Ensamkommande ungdomar från Afghanistan på i Vathy, Samos, i september 2014 på väg att ta båten till Pireus. De har varit här i tio dagar och har fått papper på att de får resa vidare till fastlandet. Killarna nådde nog andra länder i EU och jag hoppas de har ett bra liv i dag. Foto författaren.
Från öarna till fastlandet, till Tyskland om möjligt – och kanske tvingade tillbaka Grekland genom nya bilaterala avtal
Asylsökande på fastlandet bor i lägenheter, hotell, byar för asylsökande och läger runtom i landet. De har skapats sedan 2015 och -16. Drygt 50 000 finns på fastlandet, på Kreta och på Peleponessos. En del kom före 19 mars 2016 men många har förts över senare efter lång tid på öarna.
Senaste halvåret har många, som vill söka asyl, kommit över Evrosgränsen i norr, ca 10 000. Ett tag var det överfullt på polisstationer i Evrosområdet och i första mottagningslägret, som finns här uppe i norr. I rapporter i våras kom uppgifter om fönsterlösa skrubbar där de instängda hade en kvadratmeter per person att röra sig på. Liksom att kvinnor placerats ihop med många främmande män.
Det är problem nog att hitta logi för dem som tillåts lämna öarna för fastlandet. Gamla dåliga läger öppnas på nytt, andra läger utökas. Det gräsliga förvaret Amygdaleza nära Aten har öppnats igen. En del läger saknar i stort sett all rimlig service.
En del nyanlända har själva tagit sig till Thessaloniki och Aten och försöker komma vidare till andra EU-länder med smugglare eller på egen hand. Hur många som har lyckats vet man inte, men det anses vara många trots kontroller på flygplatser och i båthamnar.
Inte så få har nått Tyskland på egna vägar, och dessa vill Tyskland nu skicka tillbaka till Grekland om de en gång blev registrerade som asylsökande där – vilket antagligen de flesta blir. Nyligen slöt de två länderna ett avtal om att de ska till Grekland trots att landet knappast kan ta emot dem under värdiga förhållanden. Sådana bilaterala avtal håller nu på att ersätta Dublinförordningens paragrafer om att den som vill söka asyl i EU ska göra det i första EU-land hen kommer till. Att mottagande av flyktingar och migranter ska vara värdigt står som en generell formulering i de flesta dokument som EU-kommissionen kommit överens om med medlemsstaterna. Många grekiska boenden för människor på flykt betraktas som värdiga, många definitivt inte.
I gengäld har Tyskland lovat att skynda på familjeåterföreningen för personer som man redan har accepterat att ta emot men som har väntat i många månader eftersomTyskland förhalar processen. Grekiska kritiker säger att det nya avtalet är uttryck för grekisk underdånighet, man böjer sig för Tysklands vilja. De som skickas tillbaka antas vara många fler än de som åker till sin familj iTyskland. Migrationsministeriet förnekar att det skulle vara så.
Belgien kommer också skicka tillbaka personer som finns registrerade i Grekland som asylsökande.
Alla bara väntar på att resa vidare, sa en av mina afghanska vänner om ofta reser tillbaka till Grekland. Och många lyckas. Grekiska vänner som arbetar för asylrätten säger att regeringen räknar med att flyktingar ska lyckas lämna landet, och att det är regeringens långsiktiga lösning på integreringen, för vilket inte många konkreta planer finns. Mot bakgrund till det är avtalet Tyskland – Grekland oroväckande. Kommer de som lyckas nå Tyskland så småningom skickas tillbaka till Grekland när de en gång har sökt asyl här, och hur kommer deras liv sedan bli?
Från Sverige skickas asylsökande tillbaka till Grekland om de har fått uppehållstillstånd där.
Fastlandet: Kortsiktiga boendelösningar med lägenheter, hotell, flyktingbyar och läger
Sedan något år tillbaka får asylsökande efter en inledande tid en liten månadssumma insatta på bankkort. Det ska räcka till mat och andra utgifter. Summan är inte stor, och det är den inte i Sverige heller.
Men på öarna och i en del läger på fastlandet gäller catering, där maten levereras av företag med avtal med armén. Cateringföretagens mat har kritiserats år, och just nu är det föremål för korruptionsanklagelser. För hur kan maten vara så dålig när det ändå avsätts inte så lite pengar till den?
Skolgång för de asylsökande barnen kom i gång så sakteligen 2016, ibland under protester från föräldrar enligt idén ”not on my back yard”. Barnen som väntar på öarna går oftast inte i skola om inte solidaritetsgrupper håller undervisning.
Integrationsprogram för dem som har fått uppehållstillstånd är det lite av. Bostäder och läger är för asylsökande, inte för människor med uppehållstillstånd. En del blir hemlösa. Men det har skapats 6-månadersprogram för bostäder, och dessa ska bli fler. Hur det blir framöver kan man ändå undra eftersom arbetslösheten i Grekland är stor, samhällets offentliga sociala omsorg begränsad, grekiska staten har inga pengar, EU-fonder är begränsade, landet har ett arv av att ha dålig framförhållning och det är inte i mediafokus längre. Det är som att staten räknar med att de flesta kommer lämna Grekland, eller som att den först nu långsamt inser att många kommer att bli kvar.
Jo, det finns de som hittar arbete, framför allt inom jordbruket.
Knappt hälften av de drygt 50 000 på fastlandet – innan årets slut kommer de vara många fler – bor i lägenheter genom ett EU-finansierat UNHCR-program, de flesta är familjer, många under väntan på återförening med familjen. UNHCR hyr lägenheterna i samråd med kommuner spridda över Grekland och lägenheternas ägare. De som väntade på omlokaliseras till andra medlemsstater enligt överenskommelse staterna emellan, framför allt syrier, placerades ofta i lägenheter. När just detta program avslutades hösten 2017 efter två år hade drygt 21 000 asylsökande kunnat resa vidare legalt.
Inte bara Tyskland är sena med att överföra överenskomna familjeåterföreningar.
Programmet med lägenheter (kallas ESTIA) har ingen längre säkerhet – som det är med alla program – och UNHCR försöker hitta långsiktig finansiering nu när vissa EU-fonder är tömda och Grekland inte är i fokus för EU:s flyktingmottagande längre.
Kommuner som tar emot flyktingar i lägenheter ser fördelarna. De kompenseras ekonomiskt, tomma lägenheter kan hyras ut, och flyktingarna – som numera förses med kontokort och månadsinbetalade pengar att leva på – använder pengarna i lokala affärer. Den vackra lilla staden Livadeia vid den vida Thessaliaslätten är en föregångare med sin positiva och förnuftiga kommunledning.
Många bor i hotell eller i flyktingbyar och flyktingläger. Det har förekommit upplopp när människor väntar och väntar och tror att de ska få lägenhet, och de får inte tillräcklig information. Flyktingbyarna består oftast av ungefär samma små containerhus, som finns på öarna – två små rum med plats för fyra personer per rum i våningssängar. Eilonas i Aten var först och byggdes sensommaren 2015 och har lyfts fram som ett mönsterboende för asylsökande. Men de flesta kom till våren 2016 och framåt genom insatser från UNHCR, grekiska staten och mängder av frivilligorganisationer som skötte verksamheten. Finansieringen kom från EU-fonder.
Otaliga frivilligorganisationer har lämnat Grekland sedan 2015 och -16 sedan staten krävde att ta över verksamheter. De flesta läger drivs nu av militären. En del frivilligorganisationer och lokala solidaritetsgrupper kompletterar.
Många bodde i tältläger länge, ofta på gamla arméförläggningar i norra och centrala Grekland. Flera läger har försämrats mycket sedan frivilligorganisationerna tvingades lämna, som Skaramangas utanför Aten, och det, som ligger vid en vältrafikerad väg flera kilometer utanför staden Thiva i centrala Grekland (antikens Tebe). Thivas läger består av de gängse små grå containerhusen (som bl a Eilonas och Skaramangas) och kritiseras bland annat för att de som lever här är hänvisade till att gå på den vältrafikerade vägen för att nå staden och mataffärer. Elliniko, det stora förskräckliga tältlägret i en idrottshall och flyghangar nära Aten, stängdes våren 2017.
Nya läger öppnas nu och äldre läger överbefolkas och försämras för att ge plats för fler som förs över från öarna eller som har kommit via Evrosområdet. Det blir väl också hit de som skickas tillbaka från Tyskland och andra länder förs. De som har fått asyl i Grekland medan de var i ett annat EU-land lämnas kanske att klara sig själv. Jag hoppas få veta mer om det senare i höst i Aten.
I Athen och Thessalonik hålls flera ockuperade byggnader som informella kollektivboenden. Startade och uppbyggda av grekiska och europeiska aktivister, drivs flera nu av flyktingarna själva. Det mest kända är Hotel Plaza vid stora Acharnongatan i Aten. De har funnits i flera år och tolereras, troligen för att regeringen inte har boenden för dem.
Grekland har fått EU:s beröm för att ha lyckats ge plats för de många flyktingarna, men har också kritiserats för bland annat för långa handläggningstider för dem som söker skydd. Enligt en ny asyllag ska hanteringen ta max tre månader i första instans. Lagen har också begränsat rätten att överklaga och den ifrågasätts bland annat för inbyggd rättsosäkerhet. Tre månader är många gånger för kort tid för att den sökande ska få fram dokumentation som bekräftar skyddsskälen.
2/3 delar av de ensamkommande minderåriga saknar lämpligt boende
Ett stort problem med boenden rör Greklands drygt tre tusen ensamkommande minderåriga. Det finns runtom i Grekland bara drygt 50 boenden med 1 125 platser för ensamkommande. De andra står på väntelista och lever i läger (ibland inom skyddade zoner) på fastlandet och öarna, eller de bor på hotell eller i informella boenden, som de ordnar på egen hand. De flesta är från Pakistan, Afghanistan och Syrien. 96 procent är pojkar. 5 procent är under 14 år. Frivilligorganisationer uppskattar att närmare 500 bor på gatan och i parker. En del försörjer sig genom överlevnadssex.
Se också del I och III av III.
Texten grundar sig på stadig kontakt med sakkunniga i Grekland och i EU samt på grekiska UNHCR:s täta och utförliga sammanfattningar av grekisk media.