Flera månader av stoppade försörjningsbidrag och till dem med uppehållstillstånd eller de som ska lämna landet inte heller mat.
Nu finns fyra så kallade låsta kontrollerade läger, som ser ut som koncentrationsläger – skrämmande för flyktingar som placeras här och som inte är skyldiga till annat än att de har flytt.
Som jag har skrivit tidigare kommer information från UNHCR Greece press review, som kommer dagligen och som har många länkar till utförliga artiklar, från ECRE Weekly Bulletin samt från mina kontakter i Grekland, som skickar artiklar och annan information till mig, som kan översättas till engelska.
Lägren
Lägret i Zervou på Samos, planerat för 3 000 personer, öppnade i september. I slutet av november bor drygt 350 asylsökande här enligt regeringens uppgifter. För ett år sedan levde flera tusen i det skandalösa, undermåliga, överbefolkade lägret ovanför Vathy stad, ett läger med basen i containerstugor men där de flesta bodde i tält och tillfälliga kartong- och brädskjul byggda av flyktingarna själva på mark utanför själva lägret. Den sanitära situationen var obeskrivlig.
Antalet asylsökande på Samos har minskat med över 90 procent sedan förra året. Asylsökande har förts över till fastlandet och många har fått uppehållstillstånd. På fastlandet har de blivit hemlösa men placerats i tält i läger igen och så småningom kanske rest vidare till Tyskland. Andra har fått avslag och ska till Turkiet som inte tar tillbaka några från Grekland sedan mars 2020 och hänvisar till covid -19. Enligt myndigheter och regering har de inte rätt att vara i Grekland. De sätts dessa i förvar, lämnas att klara sig själva eller får inte lämna lägret.
Den grekiska migrationsministern Notis Mitarakis hyllar det nya lägret på Samos. Det är rent, snygg, säkert och tryggt för både de som bor där och för invånarna i Vathy, citeras han i media. Mitarakis beskrev de sex åren sedan 2015 som tortyr för ön, och sa att nu är migration historia. Att så få lever i Samoslägret förklarade han med att bra gränssäkerhet har resulterat i ett minimum av nyanlända till de egeiska öarna. I ett teveinslag dagen efter eller samma dag sade premiärminister Mitsotakis som så ofta att landet försvarar sina gränser och kommer fortsätta göra det om fler vill komma in ”illegalt”. Ministrarna älskar att använda ordet illegalt utan att förklara varför så få flyktingar kan resa in legalt. Ordet illegalt associerar ju till att flyktingar är kriminella.
Det nya lägret på Samos är naturligtvis mer hygieniskt än det gamla i Varthy, men som jag skrev i somras är det som ett isolerat koncentrationsläger. Det är omgärdat av två rader höga ståltrådsstängsel krönta av rullad taggtråd. Mellan de två parallella stängslen löper en gång för vakter att patrullera i. Övervakningskameror kontroller vad människorna gör. In- och utgångar är elektroniskt styrda, och den som inte har tillåtelse inprogrammerat i kortet kommer inte ut, eller in. Enligt rapportering från Grekiska flyktingrådet är in- och utgång bara tillåten under vissa timmar. Kontrollen är omfattande med kroppslig kontroll, genomsök av väskor och användning av metalldetektor. För att köpa mat måste invånarna till staden Vathy 9 km bort, till sjukhuset i andra änden av staden är det mer än 1 mil. Lägret ligger avlägset i vildmarken. Det går buss ibland men bussbiljetten T&R går på 3.20 euro och dagersättningen för asylsökande är 2.50 euro per person eller i en familj 1.75 euro.
Ungefär hälften av de drygt 350 personer som bor där – barn, kvinnor, män – får inte gå ut från lägret därför att lägret fungerar också som ett avreseförvar. De ska vänta där tills Turkiet tar emot dem. Som jag har skrivit tidigare finns inte träd och ingenting som är vackert.
Journalistägda Efimerida ton Syntakton, som är en liten dagstidning jämfört med stora regimtrogna Kathimerini och Ta Nea, rapporterade i mitten av november att i två dagar hade de som fått negativt besked om uppehållstillstånd i andra instans, inte fått lämna Samoslägret. Därmed hade de förvägrats möjlighet att göra en tilläggsansökan eller skaffa sig information om hur det görs. Samtidigt tickar tiden på för den korta tid en har på sig att göra ansökan. Enligt en ny lag kostar det 100 euro att komma in med en tilläggsansökan, skrev tidningen.
Samos-lägret är det första av de ”closed, controlled camps” för registrering och identifikation av asylsökande, som har byggts i samarbete mellan grekiska regeringen och EU, och blivit färdigt. På Leros och Kos har befintliga läger uppdaterats och moderniserats till att vara closed och controlled. De invigdes och öppnades i november. På Chios och Lesvos kommer nya läger byggas, också placerade långt från bebyggelse – på Lesvos 3 mil från staden Mytileni, på Chios drygt en mil från staden Chios. De byggs i samma stil och i samråd med EU. I Fylakio i Evrosområdet blir lägret ombyggt och uppdaterat som på Kos och Leros. På Kos finns också ett stort förvar.
I december blir även Malakasa utanför Aten färdigt som ett closed, controlled läger utrustat med samma övervakningssystem som de andra. I Malakasas lever 1 350 människor, förra året var det 2 700. Malakasa är inte ett registrerings-, identifierings- och första mottagningsläger vid gränsen, som de på öarna, utan en flyktingförläggning på fastlandet för asylsökande. Det hade då stängslats in tidigare under året.
Lägren antas som sagt bli modell för EUs mottagningsläger. EU-kommissionens vice premiärminister Margaritas Schinas, som också har till uppgift att verka för ett europeiskt sätt att leva, talade på en konferens om de nya lägren på öarna, som är ”byggda i enlighet med våra värderingar i Europa”. Han försäkrade att lägren har bekostats helt med EU-medel.
Tältlägret Moria 2 på Lesvos finns tills vidare kvar vid den blåsiga havsviken – lägret som myndigheterna nu mest verkar kalla Kara Tepe. Påven besökte Lesvos och Kara Tepe i början av december under stor mediabevakning. Påven talade för mänskliga rättigheter och mindes sitt besök här 2016. Ett inslag sändes också i svensk teve. Under rubriken ”Vad påven inte kommer att se i Kara Tepe” skrev tidningen Efimerida ton Syntakton om ångesten och alkoholen och drogerna och den begränsade rörelsefriheten – som bland annat har funnits på grund av pandemirestriktioner. Många som tvingas leva här har i princip varit inlåsta. Depressioner är vanligt liksom den utbredda rädslan, skriver tidningen, rädslan för resultatet av asylprocessen, för resultatet av överklagan, för framtiden om det blir avslag, och också rädslan för att får de uppehållstillstånd måste de lämna lägret inom trettio dagar och då blir de också utan sitt försörjningsbidrag – och vad ska de göra då?
Kara Tepe på Lesvos nära staden Mytilini har enligt tidningsartikeln 2 300 invånare, vars hälsa och sjukvård ombesörjs av 2 läkare och några vårdcentraler i och utanför lägret bemannade med läkare och annan sjukvårdspersonal från frivilligorganisationer. Skabb och bett från loppor, löss och flugor är vanligt att söka hjälp för men det största problemet är att så många använder drogrelaterad medicin och kombinerar med alkohol. För att komma in i lägret måste frivilligorganisationer och samhällets allmänna service visa upp en lista på vilka de ska träffa, och många asylsökande missar möten och får sedan vänta och vänta. Problem med själva anläggningen finns kvar. Fortfarande svarar generatorer för elektriciteten, och de räcker inte. Nu väntar också den grekiska vintern med kyla och fukt. Vattenförsörjningen sker genom tankar. Antalet tält har minskat eftersom färre bor här men problemen med sanitet finns kvar. Inför påvens besök blev en del tält ersatta med containerhus.
Infomigrant.net förmedlade i början av december från Läkare utan gränsers rapportering om att migranter och flyktingar på Lesvos lever under ovärdiga och olämpliga förhållanden och i rädsla över framtiden. Omkring 72 % är från Afghanistan och en tredjedel är minderåriga. Att stänga in och begränsa deras rörelsefrihet äventyrar deras hälsa och tvingar dem att leva som om de vore i fängelse, säger Läkare utan gränsers chefsläkare på Lesvos till tidningen. Från januari till oktober 2021 har frivilligorganisationens läkare och psykologer behandlat omkring 70 barn med mentala hälsoproblem. Över hälften av barnen led av posttraumatiskt stressyndrom och många hade symtom på ångest och depression. Här finns hundratals överlevande från våld, övergrepp och tortyr, som har uppmärksammats och erkänts av myndigheterna och ändå placerats i sammanhang som ökar traumatiseringen.
Det nya kontrollerade och låsta lägret på Lesvos planeras ha kapacitet för 3 000 asylsökande, Chios för 1 230. Samoslägret i Zervou med sina drygt 350 inhysta – en annan siffra anger nu 450 personer – har kapacitet för 3 000. Antalet asylsökande i grekiska mottagningsläger har minskat med 75 % sedan förra året, på Samos, Chios och Leros med omkring 90%, på Lesvos med 65% och på Kos med 54%. Detta beror tyvärr inte på att antalet flyktingar i världen har minskat utan på att Grekland har varit framgångsrika i att få människor att inse att de måste undvika Grekland.
Hösten 2021 hungrar, svälter, Greklands flyktingar.
Försörjningsbidraget har inte betalats ut och cateringmaten till lägren räcker inte. Så har det varit i 3 månader nu. De som har fått uppehållstillstånd och de som har fått avslag ska ingenting ha, säger migrationsministern.
Våren 2020 fanns plötsligt tusentals hemlösa flyktingar – mycket ofta barnfamiljer – på Atens gator, på Platia Victoria, i parker. De hade förlorat rätten till bostad genom att de hade fått uppehållstillstånd och de hade kastats ut från flyktingläger och lägenheter. Det året fick 35 000 flyktingar uppehållstillstånd i Grekland. Migrationsministern Notis Mitarakis förklarade att den som fått uppehållstillstånd måste klara sig själv precis som greker måste klara sig själv – arbeta och försörja sig. Han sa inte att till skillnad från flyktingar har greker ofta ett skyddande socialt nätverk och kunskap om hur landet fungerar. Inte heller sa han att det inte fanns integrationshjälp till att förstå det grekiska samhället, arbetsmarknaden och hur en hittar och hyr bostad, var man lär sig språket, hur en skaffar sig de nödvändiga dokumenten för allt detta, hur en skaffar sig socialt stöd om en inte kan försörja sig och hur en över huvud taget överlever utan försörjning. IOM och UNHCR ryckte in med EU-pengar, och det lilla integrationsprojektet Helios, som startat 2019 av IOM och UNHCR, utvidgades. En del reste vidare till andra EU-länder och staten utfärdade beredvilligt resedokument.
Så småningom verkade majoriteten ha fått någonstans att vara – ofta tält i redan existerande läger för asylsökande – och dagersättning i stil med asylbidraget. Heliosprogrammet utvidgades för att hjälpa till att ordna skattenummer, arbetstillstånd, andra nödvändiga dokument, förmedla språkkurser och introducera till arbetsmarknaden. Jag vet inte hur framgångsrikt det har varit men ser en siffra om att drygt 23 000 människor finns i Heliosprogrammet, i vilket människor kan vara inskrivna upp till två år.
Observera att EU som vanligt har betalat trots premiärministerns många gånger upprepade ord om att EU lämnat Grekland i sticket med att ta ansvar för flyktingarna – ”illegala migranter” som grekiska politiker älskar att säga och som konsekvent används av flera massmedia. Illegalt antyder brottslighet, migrant att byta land av ekonomiska skäl.
Om UNHCR och IOM till en början brukar sköta de finansierande EU-medlen så förs i regel pengarna så småningom över till grekiska staten, som sedan svarar för finansiering och drift.
I oktober 2021 larmade 28 frivilligorganisationer att de månatliga försörjningsbidragen till flyktingar inte betalades ut och att maten som delades ut i flyktinglägren inte räckte.
IOM och UNHCR hade administrerat och skickat ut försörjningsbidrag/asylbidrag i flera år, men från 1 oktober 2021 tog grekiska staten över. Då slutade det fungera. (Obs igen att EU betalar.) I början av 2021 hade staten, det vill säga departementet för migration och asyl, tagit över det EU-finansierade bostadsprogrammet ESTIA. Nu skulle utbetalningen av månadsbidragen också skötas av departementet.
Migrationsministern meddelade att pengarna skulle betalas ut senast sista oktober – vilket de inte gjorde – och att det i lägren delades det ut tre mål bra cateringmat om dagen. Han upprepade från tidigare att de som har fått uppehållstillstånd måste klara sig själv – arbeta och försörja sig som grekerna – och de ska inte ha försörjningsbidrag eller mat. Därav mindre mat till lägren.
Mat och pengar ska inte heller de som fått avslag på sina ansökningar ha, utan de ska lämna Grekland, sa han också. Till saken hör att många flyktingar med avslag tas inte emot av sina hemländer. Det sa han inte. Inte heller att Turkiet vägrar ta emot dem som Grekland anser ska skickas dit.
Krisen har fortsatt och den 25 november protesterade ungefär samma frivilligorganisationer i ett upprop om alarmerade hunger bland tiotusentals flyktingar och asylsökande i Grekland. Rädda Barnens pressrelease citerade föräldrar och representanter från frivilligorganisationer: Hungriga barn gråter på nätterna och föräldrarna har inte mat att ge dem, barn måste gå till skolan hungriga, vuxna kan inte komma till läkare och få sin medicin för att de saknar pengar till bussbiljetterna. Bland undertecknande organisationer känner jag igen Arsis, Babel dagcenter, Equal Rights Beyond Borders, Fenix Humanitarian Legal Aid, Greek Council for Refugees, HIAS Greece, International Rescue Committee, Jesuit Refugee Service Greece, Refugee Legal Support, Safe Passage International, Save the Children, Terre des Hommes Hellas. Och jag gläds åt att många frivilligorganisationer har lyckats hålla sig kvar trots regeringens kamp inte bara mot flyktingar utan också frivilligorganisationer som stöder flyktingar och asylrätten (mer om detta i slutet av avsnitt 3 för senhösten 2021).
Jag vet inte om flyktingar med uppehållstillstånd och flyktingar med avslag till slut kommer att kastas ut ur lägren, men har svårt att tro det. Protesterna skulle bli mycket stora.
Alla flyktingar bor inte i läger utan många bor i lägenheter genom ESTIA-programmet. I början av december meddelandes att bostadsprogrammet ESTIA omfattar drygt 23 000 platser fördelade på drygt 3 500 lägenheter och 185 rum i 20 byggnader, som ligger i 15 städer och på en ö.
Utan försörjningsbidraget och utan den cateringmat som ändå distribueras i lägren – men i för liten omfattning – överlever de som bor i lägenheter genom städernas och humanitära organisationer matutdelningar till utblottade, till exempel Caritas i centrala Aten. I början av december skrev tidningen Avgi om svält bland asylsökande och flyktingar inne i läger och utanför, och Efimerida ton Syntakton skrev att migrationsministeriet har haft problem med bankerna, som ser det mer komplicerat än regeringen att distribuera 12 000 bankkort till 35 000 biståndstagare. Regeringen har lovat att bidragen kommer betalas ut retroaktivt, men som tidningen skriver, fortfarande i början av januari kommer förmodligen tiotusentals hushåll vara utan pengar. Avgi skrev om ESTIAs program som funnits i fyra år och skötts av UNHCR och IOM innan regeringen tog över. Att inga pengar sätts in på bankkorten och att asylsökande, som fått positivt eller negativt besked på sina asylansökningar, förlorar allt materiellt stöd har lett till svält inne i och utanför lägren. Människor som är verksamma bland asylsökande och flyktingar menar att det här är en indirekt väg för departementet att tvinga flyktingar ut ur lägren för att på så sätt kunna genomföra löftet att minska antalet flyktingläger i landet. Men, skriver Afgi, människor och deras behov försvinner inte med det.
Humanitära organisationer har gång på gång uppmärksammat att maten som serveras i lägren varken är ätbar eller tillräcklig. 42 riksdagsledamöter från Syriza har ställt frågor till regeringen om detta.
Hungerkrisen bland Greklands flyktingar hela hösten 2021 beror på, förstår jag, regeringens inkompetens, flyktingfientlighet och förakt för människors rättigheter.
I mitten på december gjorde samma 28 frivilligorganisationer ett upprop igen om att oavsett juridisk status måste alla människor få tillgång till vad som är nödvändigt i livet – som mat och nödvändiga hygienartiklar. De begär också att asylsökande vars asylansökan har avslagits som inte möjliga att göra därför att Turkiet är ett säkert 3e land, ska bli undersökta på sina ursprungliga asylskäl mot hemlandet. Organisationerna hade skrivit till kommissionären Ylva Johansson och hon hade gett dem ett utförligt och tydligt svar, som publicerades på Human Rights 360s webbsida: EU har tagit upp situationen med mottagningslägen många gånger med grekiska myndigheter, ”alla personer, oberoende av status, ska åtnjuta den omsorg (benefit) som ska ges i enlighet med EUs lag, inte minst det som mottagningsdirektivet, skyddsgrundsdirektivet och återsändandedirektivet samt EUs stadga om de grundläggande rättigheterna anger”, och grekiska myndigheter har upprepade gånger uppmanats att försäkra sig om att människor, i synnerhet sårbara och särskilt utsatta, får mat, hygienprodukter och andra nödvändigheter. Hon skrev att hon var allvarligt oroad över de administrativa rutinerna som gör det svårt för asylsökande och flyktingar att få tillgång till sina rättigheter, och betonade behovet att implementera varaktiga integrationssystem som underlättar för dem som har fått uppehållstillstånd att leva självständigt såväl som att de får tillgång till sociala stöd på samma grunder som grekiska medborgare. (www.humanrights360.org publicerade en utförlig artikel om detta den 15 dec 2021.) Man märker i detta en stor irritation, frustration, hos Ylva Johansson, och förmodligen vet hon inte vad hon ska göra med detta land, som så hämningslöst utsätter flyktingar för rent ut sagt utdragen tortyr. Återigen handlar det om EUs svaga makt gentemot medlemsstater, som inte följer unionens grundläggande stadga om mänskliga rättigheter.
De väntar i limbo på att skickas till Turkiet – väntar i förvar eller i läger
Turkiets vägran att ta tillbaka flyktingar med hänvisning till pandemin är kanske rimlig, men beslutet kom strax efter att i början på mars 2020 ha misslyckats med att få tusentals flyktingar att forcera Evrosgränsen till Grekland, något liknande president Lukasjenkas metod nu mot Polen, Litauen och Lettland. Så visst är det nog en hämnd för misslyckandet. Grekland fick unionens fulla stöd när landet försvarade gränsen. Men just då rörde det sig inte om så många, som skulle deporteras från Grekland till Turkiet – de har blivit många fler sedan beslutet sommaren 2021 om att Turkiet är säkert 3e land för syrier, afghaner, pakistanier, bangladeshier och somalier, och att de som kommer den vägen kan inte söka asyl i Grekland.
I november publicerade Grekiska flyktingrådet (Greek Council for Refugees, GCR) och Oxfam en rapport om hur Grekland med stöd av EU alltmer använder förvar som ett allmänt utbrett sätt att placera flyktingar och migranter. 3 000 i förvar uppger rapporten: Sju av tio irreguljära migranter placeras i förvar och majoriteten blir kvar i förvar under asylprocessen. En av fem hålls i förvar i polisceller under mycket längre tid än vad som är syftet med polisceller – det kan röra sig om veckor. Även gravida kvinnor, barn och sjuka sätts i förvar utan tillgång till adekvat sjukvård. Nästan hälften av de förvarstagna blir kvar i över sex månader. Enligt EUs lagstiftning ska asylsökande placeras i förvar bara som en sista åtgärd efter att andra möjligheter har prövats.
Förvarstagandet befaras fortsätta öka. Bara delvis är det fråga om avreseförvar. Efter nya lagstiftningen 2019 används de för personer med oklar identitet. Maximala förvarstiden får nu uppgå till 3 år.
De med uppehållstillstånd försöker resa vidare till ett annat EU-land för att söka asyl igen
Många har rest vidare från Grekland till andra EU-länder, framför allt Tyskland. Tyska migrationsverket (BAMF) registrerade 30 000 asylansökningar under de elva först månaderna av 2021 från människor som troligen har fått skyddsförklaring i Grekland (enligt tyska Deutsche Welle i mitten av december). Enligt Dublinförordningen bör de skickas tillbaka till Grekland när de har fått uppehållstillstånd där som skyddsbehövande. Under 2021 har Tyskland skickat över 7 000 begäran till Grekland om att ta tillbaka personer, men bara en har skickats, läser jag i ECREs veckorapport den 29 oktober.
Några tyska och nederländska domstolar har uttryckligen beslutat att personerna med den bakgrunden, som ärendet gäller, ska få stanna. I månadskrifet november/december uttalades sig Bremens högre förvaltningsdomstol om Grekland att det inte är ett land där flyktingars grundläggande och mänskliga rättigheter garanteras – publicerat i Spiegel.de den 2 december. Om flyktingar återvänder till Grekland möter de allvarlig risk för att utsättas för inhuman och förnedrande behandling, och detta är inte förenligt med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, menade domstolen. Under rådande omständigheter ska därför en flykting få ansöka en andra gång om asyl i Tyskland även om Grekland har lovat denne skydd innan. Jag vet att andra tyska domstolar har fattat samma beslut i enskilda ärenden, men jag har inte fått klart för mig hur prejudicerande detta är. Av Deutche Welles formulering verkar det som att tyska domstolar fattar sådana beslut nu, och en liberal migrationsexpert menar enligt tidningen att tyska regeringen måste öka pressen på Aten om att förbättra levnadsvillkoren för migranter så att det blir möjligt att skicka tillbaka flyktingar till Grekland igen.
Tidigt i höstas försökte jag få klarare besked om Tyskland hade beslutat generellt att flyktingarna med grekiska uppehållstillstånd skulle få söka asyl i Tyskland, eller om det var fråga om beslut att det inte gick att skicka tillbaka dem. När det gäller Sverige fick jag klart för mig att i Sverige blir migrationsdomstolarnas beslut att de ska tillbaka till Grekland. Om de sedan verkligen skickas eller inte, vet jag inte. Jag skulle tro att de stannar i Sverige som papperslösa eller åker till Tyskland. Det är allmänt känt bland frivilligorganisationerna i Grekland att de som verkligen skickas tillbaka från andra EU-länder dels inte får hjälp utan hamnar på gatan, dels stöter på enorma problem i den grekiska byråkratin att ens få de nödvändiga dokumenten för att kunna hyra bostad, kunna arbeta, få det socialbidrag som greker i misär har rätt till och andra tillstånd.