Fortsatt ombarmhärtighet mot flyktingar i Grekland.

Stängda övervakade anläggningar är ett faktum för flyktingar i Grekland, och sedan tre månader dessutom hunger och inga pengar insatta på asylsökandes bankkontokort – som jag berättade om i bloggtexter publicerade i december.

Sedan nästan två månader går det inte heller att registrera sin asylansökan på grekiska fastlandet utöver uppe i Orestiada intill gränsen till Turkiet. Skype togs bort för nyanlända att registrera en asylansökan i november. Utan id-kort är de papperslösa utan rättigheter. Frivilligorganisationen Mobile Info Team kom med en rapport i nu i januari 2022 om det (se särskild artikel).

Som vanligt använder jag som underlag rapporter, pressöversikter från grekiska UNHCR, ECRES veckobulletiner och vänner inom den grekiska asylrörelsen, som skickar rapporter. Jag förmedlar en del citat och några fallbeskrivningar, bland annat från människor i de nya EU-finansierade stängda, kontrollerade flyktinganläggningarna, som ska bli norm. Identifikation Protection Act från 2019 ger myndigheterna rätt att hålla asylsökande i förvar i 25 dagar i samband med registreringen. Gång på gång i EUs lagstiftning upprepas att förvar inte ska användas för människor som söker asyl utan bara i mycket speciella situationer och efter att andra lösningar har prövats. Grekisk förvaltningsdomstol behandlade detta när det gäller den nya anläggningen i Zervou på Samos, och beslutet var att det är olagligt att inte låta människorna vara fria att gå ut.

Jag skriver också om de fruktansvärda båthaverierna under julhelgen när mer än trettio flyktingar drunknade i Medelhavet mellan Kreta och Peleponnesos på väg till Italien från Turkiet. Här går nämligen den nya resvägen från Turkiet för att komma in i EU sedan patrullering, drönare, pushbacks och andra åtgärder gör att människor undviker Grekland. Som vi vet är de hänvisade till smugglare eftersom de inte får visum och att flygbolag som bryter mot visumkraven straffas. Till det kommer det grekiska regeringsbeslutet om att flyktingar från Afghanistan, Syrien, Somalia, Pakistan och Bangladesh inte får söka asyl i Grekland om de har passerat Turkiet, som Grekland numera, trots många bevis på motsatsen, anser vara ett säkert tredje land för dessa fem nationaliteter. De hamnar i en skyddslös limbosituation i Grekland eftersom Turkiet inte tar emot återförvisade sedan mars 2020.

Livet är kaotiskt och obarmhärtigt för tiotusentals flyktingar i Grekland, och ändå finns det gott om regeringsföreträdare i EU-länderna som hyllar landet för att nu färre flyktingar kommer till EU via Grekland och att antalet flyktingar har minskat i hela landet såväl som på öarna. Misären bland många, många flyktingar med uppehållstillstånd och asylsökande verkar EUs regeringsföreträdarna inte bry sig om. Observera att fler och fler flyktingar och migranter tar sig till Europa nu – bland annat Italien – men inte till Grekland.

Jag lägger också in en artikel om hur asylsökande som skickas tillbaka till Grekland på grund av Dublinförordningen bemöts och att Grekland inte håller sig till medlemsstaternas skyldigheter. Ingen bör skickas tillbaka till Grekland på grund av Dublinförordningen.

Siffror

Antalet asylsökande i EU 2021 har ökat med 58% jämfört med september 2020 (Eurostat). De flesta är från Afghanistan, Syrien, Irak, Bangladesh, Turkiet och Pakistan. Nästan var fjärde söker asyl i Tyskland, var femte i Frankrike och var tionde i Italien respektive i Spanien.

I Grekland har de nyanlända minskat till bara drygt 8 000 för 2021. Drygt hälften kom landvägen i norr. I oktober samma år väntade 42 000 asylsökande på beslut. Ungefär hälften bodde i flyktingläger på fastlandet och i mottagnings- och identifieringsläger på öarna. I öarnas läger finns nu bara drygt 4 000 män, kvinnor och barn.

Under samma år med 8 000 nyanlända – i stort sett alla med Turkiet som transitland – ska 12 000 flyktingar och migranter ha rest från Turkiet till Italien och korsat Egeiska och de andra haven havet i mer än 150 segel- och motorbåtar. (Kanske en uppskattning från grekisk kustbevakning som har sett båtarna på avstånd.) En annan uppgift säger 60 000 till Calabrien i södra Italien från Bodrum/Cesne i Turkiet.

I flera grekiska media påpekas underligheter i redovisningen av nyanlända och räddade av grekisk kustbevakning. Enligt UNHCR anlände lite över 4 000 flyktingar och migranter till de grekiska öarna 2021 (UNHCR anger exakt siffra). Migrationsministern anger 8 600 nyanlända över land och hav – 53% kom landvägen 2021. Kustbevakningen anger 25 000 räddade. Det ska vara en totalsiffra, alltså även turister i sjönöd. Men siffran är hög. I media framförs frågor om vart människorna har tagit vägen. Pushbacks?

Registreringen av frivilligorganisationer, viljan att kriminalisera frivilligorganisationers sök- och räddningsaktioner och EU-kommissionens svar

Grekiska regeringens krav på omfattande uppgifter som ska lämnas tillsammans med nedsättande ordval om frivilligorganisationer i gemen har skapat omfattande kritik inom landet och internationellt, bland annat inom EU-parlamentet och från grekiske ombudsmannen. Ansökan ska godkännas och utan registrering kommer de inte in i flyktingläger, de godkänns inte som juridiska ombud och de godtas inte för att få del av EUs fondmedel för asyl- och migration. Jag har skrivit tidigare om det här och att flera frivilligorganisationer har lagt ner verksamheten. Effekterna har bland annat blivit att det grekiska civilsamhället har utarmats och det anses nu vara ett av de svagaste inom EU. EU verkar för starka civilsamhällen eftersom det stärker demokratin.

I december publicerade även ECRE – European Council on Refugees and Exiles – sin uppfattning om det grekiska nu gällande lagförslaget om registrering av frivilligorganisationer. Ingen är egentligen emot att frivilligorganisationer registreras, men ECRE sällar sig till andra kritiker och är tydlig med att grekiska regeringens agerande innebär ett uppenbart våld på vad som är standard i internationell lag, EU-lag och i Europakonventionen för mänskliga rättigheter (ECHR). Att som det meddelas lag och regler ska vara grundläggande faller genom sin egenmäktighet och brist på kompetens när registreringar avslås. Det skapas en situation av uppenbar juridisk osäkerhet och godtycklighet med vaga och inadekvata skäl till avslag (fallet RSA).

Att migrationsministern Mitarakis vill bestraffa oberoende sök- och räddningsinsatser i Egeiska havet och bara acceptera den grekiska kustbevakningens, när samtidigt rapporterna om kustbevakningens pushbacks är omfattande, har jag nämnt i en av bloggartiklarna publicerade i december. Det togs sedan upp i EU-parlamentet av 22 parlamentsledamöter från Vänstern, De gröna och Socialdemokrater på initiativ av Kostas Arvantis från Syriza, som ställde en fråga till EU-kommissionen. Kommissionären Ylva Johansson svarade bland annat så här: ”Avseende möjligheten att bötfälla frivilligorganisationer som är iblandade i sök- och räddningsaktioner påminner kommissionen att plikten att ge hjälp till personer eller farkoster i sjönöd är en skyldighet enligt internationell lag och humanitär hjälp som ges enligt lag kan inte göras kriminellt.” Hon sa också att även om privata aktörers verksamhet, inklusive frivilligorganisationers, måste vara regulariserad för att försäkra full transparens, måste eventuella restriktioner vara nödvändiga, försvarbara och proportionerliga. Hon sa också att medlemsstater måste agera i full överensstämmelse med relevant internationell lag och EU-lag inklusive EUs fördrag om grundläggande rättigheter.

Stängda, kontrollerade anläggningar

Samos Advocacy Center och Europe Must Act publicerade i december 2022 en rapport om lägret Zervou på Samos, ”All I want is to be free and leave”. Life in the closed controlled access centre in Samos (18.12.2021). Lägret har beskrivits av grekiska myndigheter, migrationsministern och bland annat EU-kommissionären Ylva Johansson som modernt, i enlighet med EU-standard och för flyktingarna säkrare än tidigare läger. Kommissionären lovade att de nya mottagningsförläggningarna på öarna, de finansieras av EU, kommer inte vara låsta, de kommer vara humana, mänskliga, och det kommer finnas områden för familjer och sköra personer. Så har det inte blivit.

Låt vara att de som lever här nu slipper tält och egenbyggda skjul av bräder och presenningar, eller ormar och råttor, och att de förhoppningsvis har tillgång till bättre hygienisk standard. Men de är omgärdade av stängsel, taggtråd och konstant övervakning. De kan inte lämna lägret utan att ha tillståndet inprogrammerat i ID-kortet, och att få detta inprogrammerat har stött på många hinder. Under en månad var flera hundra asylsökande inlåsta i lägret utan tillstånd att gå ut i väntan på att deras ID-kort skulle återaktiveras och/eller i väntan på att en ny asylansökan skulle fyllas i eller undersökas. Migrationsministern hade gjort klart att de som inte har giltigt ID-kort utfärdade av regeringen är förbjudna att lämna anläggningen. GCR (Greek Council for Refugees) överklagade beslutet för en afghansk asylsökande och vann målet i förvaltningsdomstolen under vilken Samos ligger. Domstolen menade att förbudet var olaglig och skulle tas bort. Domen förväntas vara prejudicerande.

Rapporten om det nya lägret på Samos bygger bland annat på intervjuer med en handfull av de till en början drygt 400 invånarna i lägret, som ligger isolerat i vildmarken långt från staden Vathy. Sedan början av hösten när staten tog över administreringen av asylbidraget från UNHCR sätts inga pengar in på asylsökandes bankkort och invånarna har inte pengar att betala bussbiljetten till Vathy, där de skulle kunna köpa den mat de vill ha och mjölk till barnen. Bussbiljett tur och retur till Vathy tar nästan en tiondel av månadsbidraget för en person, så även om pengarna betalades ut skulle det inte kunna bli många resor i månaden. Men utan tillståndet att lämna anläggningen går det över huvud taget inte att komma ut. Dessutom skannas invånare och personal systematiskt varje gång de ska in. Hur känns inte det?

Jag citerar ur rapporten. Personen som talar jämför med när han bodde i det vilda lägret på höjderna ovanför Vathy:

• Tidigare, när jag mådde dåligt, kunde jag komma till staden och prata med vem som helst. Och jag kunde promenera på stranden. Men här måste du vara i lägret och om du vill till staden måste du ha pengar. Utan pengar kan du inte komma dit.

Och andra citat:

• Lägret är placerat mycket isolerat med avsikt att vi inte ska se andra människor och andra ska inte se oss. När som helst kan de bara stänga portarna och du är helt avskärmad från världen.
• Det gör en rädd. Det är som ett fängelse med alla stängsel. Jag flydde från att vara utsatt för att komma hit till ett fängelse.
• Vi har inte utrymme att göra något och under hela dagen gör vi inget annat än använder våra mobiltelefoner och sover. Vi har inget att göra.
• Ett av problemen är att du inte kan sitta på sängarna därför att de är byggda som lådor. Konstruktionen av containerboendena är inte bra gjorda, och nu har elkontakterna inte fungerat så vi har inte kunnat ladda telefonerna på fyra dagar.
• Mitt mål när jag kom hit till EU var att ta hand om min familj och min dotter. Hon var fem månader när jag reste, nu är hon tre år. Mitt mål var att ta dem ut från Syrien så att de skulle vara säkra. Det är fortfarande mitt mål – men jag är mindre optimistisk.

Zervou på Samos var först med att öppna som ett ”closed controlled access centre” i september 2021. Efter det har Leros och Kos också samma typ av läger, och på Lesvos och Chios ska de byggas. På Lesvos blir det i Vastria, en avsides plats, och på Chios i motsvarande Tholos. På Chios har invånare och lokala myndigheter protesterat. De kräver att det nuvarande Vial nära staden ska stängas och inte ersättas med något annat. Därför har öbor också försökt hindra att byggmaterial tas iland från fraktbåtar. Chios ska inte ha någon plats där olyckliga människor ska förvaras, säger öborna. På Lesvos har asyl- och migrationsdepartementet de lokala myndigheterna med sig. Vastria ska ha en kapacitet för 3 000 personer, det nuvarande tältlägret Kara Tepe nära huvudstaden Mytilini har en kapacitet för 8 000 personer och kommer stängas när Vastria öppnar. Jag har skrivit om detta Kara Tepe tidigare, det som kom till efter att det stora Moria brann ner.

Grekiska myndigheter och EU-myndigheter upprepar envist att de nya stängda kontrollerade anläggningarna innebär en förbättring. De inspirerar nu politiker och myndigheter i andra länder till liknande anordningar, som Frankrikes inrikesminister, Storbritanniens statssekreterare för inrikesdepartementet, och tjänstemän hos president Biden, som planerar för gränsen till Mexiko. Det franska högerpartiets presidentkandidat Valérie Pécresse, som beskrivs som den allvarligaste rivalen till president Macron förutom extremhögerns Marie le Pen, besökte Aten och Samos med Zervou nyligen och såg lägrets isolerade placering och den fängelseliknande taggtrådsinhägnandet och bevakning. Hon hade många lovord för Zervou och såg det som en modell för Europa och som lyste av ordning och humanitet. Pécresse hyllade Greklands asylpolicy och den dramatiska minskningen av nyanlända. Hon tweetade om att premiärminister Kyriakos Mitsotakis hade genomfört svåra men modiga reformer och att Grekland har agerat exemplariskt när det gäller migration. Denna franska presidentkandidat har dessutom lovordat den danska socialdemokratiska regeringens planer på att skicka landets alla asylsökande till ett land i 3e världen – det talas om Rwanda. Alltså lägga ut asylprocessen. De som får uppehållstillstånd ska stanna i det andra landet tills de möjligen återvänder till ursprungslandet.

Den danske inrikesministern var kallad till en utfrågning av EU-parlamentets LIBE-kommittee i mitten på januari om detta. Han blev mycket ifrågasatt, bland annat av vår svenska EU-parlamentariker Malin Björk. Högerpolitiker från några länder visade intresse. Kritikerna talade om EUs grundläggande värdegrunder, och att flytta ut asylrätten på det här sättet är inte i enlighet med den värdegrund som alla medlemsstater har ställt sig bakom. Danska kritiker tror inte att planerna kommer bli av, åtminstone inte i det närmaste och bland annat för att det bli svårt att hitta ett land som är villigt. Men det visar vilka visioner danska ledande socialdemokrater har. Förslaget har gått igenom i danska riksdagen med 2/3 majoritet.

Den nu aktuella grekiska normen för flyktingförläggningar håller på att etableras även på fastlandet. Asylsökande ska vara placerade i avsides liggande statliga stora, inhägnade, stängslade läger med elektroniskt övervakade in- och utgångar och där tillåtelsen att passera finns inlagt i vars och ens ID-kort. Finns inte tillståndet inlagt kommer en inte ut. Enligt asyl- och migrationsministern Notis Mitarakis ska registrerings- och identifieringslägren på öarna (Registration- and Identifikation Centers – RIC) hädanefter heta (på engelska) Closed Controlled Access Facilities – CCAFs eller CCFs – of Kos, Leros respektive Samos, och när de blir byggda på Lesvos and Chios. Det är väl känt att sådana anläggningar motverkar integration och skapar stora problem.

Grekland har haft många olika boenden för asylsökande, ofta mindre anläggningar som har drivits av frivilligorganisationer och eller av kommuner och av UNHCR, ibland i form av lägenheter. Men dessa avvecklas. Jag har skrivit om det tidigare, bland annat om ett mindre väldigt omtyckt boendecenter på Lesvos intill Mytilini och där bland annat flera flyktingar med funktionshinder bodde. Det stängdes av migrationsministern. Ett led i den nya riktningen är att sedan i somras/början av hösten 2021 får den som inte bor i statens boenden dagspenning, alltså inget asylbidrag. Samma beslut drivs nu igenom i Sverige. Men sedan några månader betalas asylbidraget i Grekland inte ut till asylsökande ens i de statliga anläggningarna.

Jag citerar nu ur grekiska Propagandas intervju med 24 årige David (pseudonym) från Syrien som berättar om hur det har varit att vara inlåst i lägret på Samos. Han hade fått möjlighet att göra en tilläggsansökan (kostar numera 100 euro att göra)  och hans fall skulle undersökas på nytt:

• Jag har fått två avslag under två år. Jag lever i ett läger med taggtråd runtom som om jag var terrorist, och innan dess i en djungel utan regler. Jag har inga papper och det betyder att jag är förbjuden att lämna anläggningen. Jag sitter bara här och väntar, utan att veta varför och för hur lång tid. Här bland oss finns forskare och läkare. I Syrien studerade jag och hade det inte varit för kriget, skulle jag ha varit ingenjör nu. Samtidigt var jag coach och referensperson i konsttävlingar. Jag har svart bälte i karate och jag var trefaldig vinnare i mästerskapstävlingar i Syrien. Nu har jag förvandlats till en patient, som väntar i timmar på min tur utanför sjukhusets dörr för att få behandling.

Enligt Internationella Röda Korset på Samos har depressiva symtom ökat bland de boende, skriver tidningen:

• De har återkommande mardrömmar. De skadar sig själva. De håller sig i sina containers och vägrar gå ut. För att ta sig till stan måste de ta en buss, och de flesta har inga pengar till biljett därför att de har stängts av från finansiellt stöd. De är så frustrerade så att också när vi ger dem biljetter för att komma ut, har de inte mod att komma och ta emot dem.

En stor demonstration i Thessaloniki före jul protesterade mot avsikten att alla asylsökande ska bo i statliga anläggningarna och att dessa ska vara stängda och kontrollerade.

Hungern fortsätter och många är hemlösa

Sedan slutet av sommaren 2021 har inte det månatliga EU-finansierade kontantbidraget till asylsökande betalats ut. UNHCR har skött utbetalningen i flera år och det som gått så smidigt slutade fungera när grekiska staten tog över. Såvitt jag vet fungerar det fortfarande inte. Pengarna är som i andra EU-länder till för att asylsökande ska kunna köpa och laga mat själva i stället för att passiviseras och tvingas äta cateringmat levererad till förläggningarna och som ofta har mycket sämre kvalitet än när de själva gör maten. Månadsbidraget ska också räcka till bussbiljetter, en fika på stan, hygienartiklar etc. Som i Sverige. Summan är inte stor och motsvarar ungefär det svenska asylbidraget. I stället för kontanter, med vilka en kan köpa råvaror och laga bra mat, har nu för få portioner cateringmat delats ut. Utan pengar har föräldrar inte heller kunnat köpa mjölk till sina barn. De som har behövt åka buss för att träffa sjukvården har inte haft pengar att åka för. Och så vidare.

De som ska skickas tillbaka till Turkiet och inte får söka asyl i Grekland, eller de med avslag som ska skickas till landet de har medborgarskap i, ska inte ha mat eller pengar, har migrationsminster Mitarakis meddelat. Men sedan nu snart två år har Turkiet vägrat att ta tillbaka flyktingar och migranter från Grekland. Flyktingar som har fått uppehållstillstånd ska inte ha någonting alls utan klara sig själva, har han också sagt, och hänvisat till möjligheten med IOMs integrationsprogram Helios, som inte har resurser till alla. Något statligt integrationsprogram finns fortfarande inte, men något är på gång och publicerades för läsning i november.

Så det har varit hunger och förtvivlan – jag skrev om det i artiklarna inlagda i december – och ilska inom frivilligorganisationer, hos vissa EU-parlamentariker, och jag tror hos kommissionären Ylva Johansson också.

Frivilligorganisationer – nu senast organisationen Fenix Humanitarian Legal Aid uppmanar staten att utreda asylansökningarna igen för dem som förvägrats rätten att söka asyl i Grekland, och nu utifrån deras grundläggande asylskäl och inte utifrån om de har skyddsskäl gentemot Turkiet.

Under julhelgen uppmärksammades hungern igen i grekiska och internationella medier. Enligt frivilligorganisationen Refugee Support Aegean – den välrenommerade organisationen som inte godkänts av asyl- och migrationsdepartementet för sin verksamhet (med följd av protester i och utanför Grekland och i EU) – handlade det i slutet av december om uppskattningsvis 36 000 människor som inte hade fått pengar på nu tre månader. Före jul försåg RSA nödställda och utsatta familjer, som lever i ESTIA-projektets lägenheter, med varuhusvouchers. Så mycket som över 60% av den grekiska flyktingbefolkningen, varav 40% är barn, har inte tillräckligt med mat, skriver medierna och hänvisar till frivilligorganisationers beräkningar.

En tidning på Balkan intervjuade flyktingar från Afghanistan, som har fått uppehållstillstånd i Grekland. De berättar att de känner sig övergivna och beskriver svårigheterna när de har lämnats till att själva försöka ta sig fram utan hjälpen de hade som asylsökande.

EUobserver rapporterade strax före jul (22 december) om flyktingarnas hunger och citerade en verksam vid frivilligorganisationen Terres des Hommes. Hon berättade att det finns migrantbarn som kollapsar av hunger i skolorna:

• Registrerade asylsökande, som bor i läger, är inte det stora problemet. Utan hungern gäller framför allt män, kvinnor och barn som har erkänts som flyktingar och fått uppehållstillstånd i Grekland, de som inte har kunnat registrera sig som asylsökande och de som ska skickas till Turkiet för att grekiska regeringen anser att de ska söka asyl där.

Berliner Zeitung skrev att behandlingen av flyktingar i Europa är en historisk skandal och att EU-politiker därmed i stor skala förråder unionens ord om humanism.

Och det fortsätter. IRC, International Rescue Committee, uppskattade att omkring 6 000 flyktingar som bor i läger har nekats mat på grund av beslutet att stoppa mat till dem som inte längre är i asylprocessen. Med omkring 16 500 flyktingar registrerade i läger på fastlandet gällde cateringskontrakten bara drygt 10 000, meddelade IRC.

20 januari uttalade sig migrationsministern Notis Mitarakis om bidragen till asylsökande i en tevekanal och han sa ungefär så här:

• Bidragen har lockat människor till Grekland och därför har nu regeringen ändrat policyn och betalar inte ut bidrag och har sagt nej till den finansieringen från EU. Genom att färre anländer så kommer asylprocessen gå så fort att de aldrig hinner få några bidrag.

Han sa också att under Syrizas regering tog Grekland emot en miljon migranter och nu 2021 har finns bara 8 000 nyanlända i mottagningsläger och 85 boenden har stängts.

Migrationsministern menar alltså att människor flyr för att få asylbidraget. Jag vet inte om han också menar att asylsökandes bidrag över huvud taget inte kommer återupptas, eller om det ska gälla asylsökande som inte bor i de statliga lägren.

Hemlöshet och kyla

I januari kom den utmärkta 19-sidiga rapporten Homeless and Hopeless. An assessement of the housing situation of asylum applicants and beneficiaries of international protection in Greece. Den inleder med staters skyldigheter enligt internationella konventioner, EUs direktiv och grekisk lag, och fortsätter med en sammanfattning av hur verkligheten ser ut i Grekland. Den är gjord i ett samarbete mellan Greek Council for Refugees, International Rescue Committee Hellas och Diotima centre for gender rights and quality.

Rapporten levererar aktuell statistik där sådan finns. Från januari 2019 till oktober 2021 blev mer än 67 000 människor erkända för internationellt skydd i Grekland, vilket är dubbelt så många som var registrerade i IOMs intergrationsprogram Helios under samma tid. Mer än 97 000 personer har fått skyddsstatus i Grekland sedan 2016. Helios startade i liten skala men utökades när så många vräktes våren 2020. Men Helios har hela tiden haft för lite resurser och många med uppehållstillstånd lever i misär och otrygghet och söker skydd i andra EU-länder.

I oktober 2021 fanns 42 000 asylsökande, som väntade på sina asylbeslut. 18 000 personer levde i förläggningar på fastlandet. Två månader senare är det 16 500. Men beställning av cateringmatportioner är  bara för 10 000 personer drygt, och 6000 människor får inte mat därför att de inte är asylsökande, meddelar International Rescue Committee i ett annat sammanhang. 4 300 levde i mottagnings- och identifieringsläger i oktober, de flesta på öarna. Av de 4 300 var 340 ensamkommande minderåriga. 15 500 personer levde i november 2021 i lägenheter finansierade genom ESTIA-programmet (startat av UNHCR med EU-medel men numera övertaget av staten). Av dessa var 2 500 flyktingar med uppehållstillstånd. Som jag förstår har inga av dessa rätt till vare sig mat eller pengar men många kanske ingår i IOMs integrationsprogram Helios för flyktingar med uppehållstillstånd och som inte har resurser att omfatta alla. En del i Heliosprogrammet har nog lyckats hyra lägenhet eftersom programmet ska hjälpa till det. 1 800 ensamkommande minderåriga levde i ungdomsboenden eller med stöd i lägenheter.

Beslutet den 1 juni 2020 att massvräka tiotusen flyktingar från mottagningsförläggningar för att de fått uppehållstillstånd och inte ge dem något annat var olagligt och är emot EU-lag och EUs sociala rättighetspelare, skriver rapporten. De flesta hamnade på gatorna i Aten tills det så småningom blev en överenskommelse mellan bland annat staten och IOM att de kunde placeras i olika läger för asylsökande. En del återvände till läger de hade bott i och fick fortsätta att bo där. Det är dessa och människor med avslag för att de ska till Turkiet, som nu varken får cateringmat eller pengar.

Att siffrorna inte stämmer överens spelar inte så stor roll i det här sammanhanget. Viktigare är att de säger något om omfattningen. Jag upprepar att Refugee Support Aegan strax före jul uppskattade att 36 000 flyktingar i Grekland sedan fyra månader inte hade fått några pengar, och att media skrev att 60 % av den grekiska flyktingpopulationen inte hade mat, varav 40 % var barn.

Situationen nu är att det finns ett okänt men påtagligt antal människor med internationellt skydd och människor vars asylansökningar har avslagits, som fortsätter att bo i flyktingläger, eller har återvänt dit och/eller som är tvingade att bo på gatan eller i undermåliga byggnader därför att de har inga alternativ. Det finns inga uppgifter om hur många de är annat än att de är många. Har de avslag på sina asylansökningar beror det oftast på att Grekland anser att de ska söka asyl i Turkiet, som inte tar emot dem. Och som sagt, uppgifter om antal saknas.

Det är bakgrunden till att så många hungrar. Oavsett om de bor i flyktingläger, i ESTIA-lägenheter, i ockuperade byggnader eller på gatorna så har de inte rätt till mat från grekiska staten. Jag skulle tro att de som kan lämnar eller har lämnat Grekland och nu försöker hitta en framtid i Tyskland, Belgien, Nederländerna eller i andra EU-länder. Med risk att de skickas tillbaka till Grekland i ett skamligt spel om att vinna röster en politik genomsyrad av nationalistisk främlingsfientlighet.

Andra halvan av januari har varit extremt kall i Grekland och med mycket snö. Aten lamslogs, skolor stängdes, transportsektorn stängde, gatorna plogades inte. I tre veckor var temperaturen under noll i Thessaloniki. Människorna i läger, på gatorna, i undermåliga byggnader kan inte skydda sig för kylan även om det ska finnas värmekaminer i lägren. Till något av lägren kunde cateringfirman inte komma fram på grund av snön. Frivilliga från hjälporganisationer har delat ut filtar, kläder, sovsäckar och mat, och säger att inte minst nyanlända kommer i tunna jackor, utslitna skor eftersom de har gått mycket och egentligen inte har någonting. Till detta kommer att de hungrar, och utan mat fryser man ännu mer.

Pushbacks fortsätter

Aven om grekiska kustbevakningen genomför sök- och räddningsaktioner och var mycket aktiva i försöken att hitta och rädda överlevande från julens tre båttragedier, så har inte pushbacks stoppats eller ens minskat. Regeringen har äntligen sagt ja till en utredning, men inte att den ska göras av oberoende utredare utifrån, och den ifrågasätts. Från Lesvos rapporterade Aegean Boat Report (ABR) i mitten av januari 2022 om 25 människor som arresterades på Lesvos, misshandlades och sedan sattes i en båt som lämnades ute på öppna havet. 17 av de 25 var små barn. ABR kontaktades den 9 januari av gruppen när de hade kommit i land på Lesvos. De höll sig gömda i skogen tills morgonen kom, utan torra kläder, mat eller vatten, rädda att polisen skulle hitta dem och skicka dem tillbaka till Turkiet utan att de fått söka asyl. Vilket också skedde. När det blivit ljust och gruppen gav sig iväg mot en by dök fyra maskerade män (balaklavas) i mörka uniformer upp och tvingade in dem i en buss under vapenhot och körde dem till hamnen. De tvingades ombord på en båt, hölls under däck tills det blev mörkt och tvingades i en livbåt och ut på havet. De räddades senare av turkiska kustbevakningen. 3 av barnen var sjuka och fördes till sjukhus. ABR fick veta var de räddades av turkiska kustbevakningen och räknade ut att de uniformerade männen, som antagligen hör till eller samarbetar med grekiska myndigheter, transporterade flyktingarna 200 km för att pusha tillbaka dem, och att de således är djupt beslutsamma om att med alla tillgängliga medel föra bort så många som möjligt från grekiskt territorium utan att ge dem möjlighet att söka asyl.

I slutet av januari var 25 syrier och 4 turkar sedan fem dagar placerade på en vattensjuk liten ö i Evrosfloden utan mat och vatten, dittvingade av grekisk gränsbevakning. De hade kommit till grekisk mark, mött bevakningen, sagt att de ville söka asyl, blivit slagna, och förts till ön. En av dem var svårt sjuk. Gränsbevakningen vägrade hjälpa dem och hade sagt till dem att ta sig över floden till Turkiet, vilket de vägrade  eftersom de visste vad de hade flytt från. Hur det gick? Jag vet inte än.

 Coronaviruset – pandemin

Jag har inte skrivit mycket om coronaviruset och vaccineringen. Lägren har periodvis varit stängda för ut- och ingång och flyktingarna har varit isolerade. Nyanlända har hållits i karantän. Så småningom har de kunnat bli vaccinerade men med stora svårigheter för dem som av olika skäl inte har haft ID-kort. Organisationen Antigone i Thessaloniki, som har funnits i trettio år och som arbetar mot rasism och våld, för fred, för ekologin och för flyktingars, migranters, romers och andras rättigheter skrev följande i sin senaste årsrapport, som alltid publiceras på World Immigrant Day den 18 december: På grund av levnadsvillkor, socialt utanförskap och bristande tillgång till hälsosystem, har flyktingar och migranter varit bland de mest utsatta för coronaviruset i befolkningen. Vaccinationerna startade senare i lägren än bland befolkningen i övrigt och en lägre andel är vaccinerade. Att procentuellt färre har avlidit anses bero på att flyktingpopulationen generellt är yngre än den grekiska befolkningen.

Inför jul- och nyårshelgerna fick flyktingarna i det blåsiga lägret Kara Tepe inill huvudstaden Mytilini på Lesvos veta att de får inte lämna lägret under jul- och nyårshelgerna på grund av ökad smittspridning av covid 19. Ministeriet meddelade att detta är för att skydda flyktingarna, och eftersom affärerna kommer vara stängda finns det ingen anledning för dem att lämna förläggningen (sic! En anledning kan vara att bara kom bort från lägerlivet.). Tidningarna Afgi och Efsyn/Efimerida ton Syntakton, som brukar skriva ur perspektivet mänskliga rättigheter, ifrågasatte legaliteten i beslutet när ministeriet erkände att det fanns inget officiellt beslut att genomföra en nedstängning av samhället på grund av det allmänna hälsoläget. (Kara Tepe ska stänga när Vastria är byggt efter modellen Zervou på Samos.)

Grekisk jul 2021 – mer än trettio döda i tre båthaverier. De var på väg från Turkiet till Italien

Routen har blivit allt vanligare i takt med att grekiska myndigheter har utvecklat metoderna att bekämpa asylrätten. Enligt migrationsministern anlände 2021 4 500 migranter över Egeiska havet till Grekland medan 12 000 anlände till Italien från Turkiet i båt. Enligt andra siffror anlände 2021 mer än 60 000 flyktingar och migranter till Calabrien i södra Italien på routen från Bodrum/Cesne i Turkiet.

Flyktingar och migranter gör allt de kan för att undvika grekiskt vatten och grekiska öar.

Så här var julen och nyårshelgen 2021.

Döda kroppar spolades iland under nyårshelgen på Naxos, Paros och Folegandros – en man, ett barn på uppskattningsvis tre år, en man i tjugo-tjugofemårsåldern, en kvinna i trettio-trettiofemårsåldern, två flickor i tidiga tonåren, ännu en kvinna. I närheten av det lilla barnet hittades också en ryggsäck med mat. Öarna ligger söder och sydost om Peloponnesos och norr om Kreta.

Öborna förstod att de döda kom från någon av de tre flyktingbåtarna som hade förlist under juldagarna på väg från Turkiet till Italien. Medierna hade rapporterat att minst 31 personer hade drunknat och mer än 160 personer räddadats av grekiska kustbevakningen. Grekiska UNHCR påpekade i media att detta händer på grund av människors desperation och att det i stort sett saknas säkra vägar för dem som söker asyl. Media fördömde de samvetslösa smugglarna men verkar inte ha ifrågasatt de grekiska allt effektivare metoderna att hindra och avskräcka människor från att söka asyl i Grekland: allt mer raffinerad och elektroniskt utrustad gränsbevakning, i internationell lag strängt förbjudna pushbacks, beslut att flyktingar från Afghanistan, Syrien, Somalia, Pakistan och Bangladesh, som har vistats i Turkiet, får inte söka asyl i Grekland utan ska tillbaka till Turkiet (se flera tidigare bloggartiklar om detta). Stora svårigheter för flyktingar som får uppehållstillstånd eftersom det inte finns stöd till integrering från statens sida och det lilla EU-finansierade IOM-projektet Helios inte räcker till.

Inte oväntat har nyanlända asylsökande minskat kraftigt i Grekland under de senaste två åren. Men de har ökat kraftigt till övriga EU. Senaste rapporter från FN säger att 2000 flyktingar och migranter har drunknat i Medelhavet 2021.

Den nya resvägen från Turkiet beskrevs i den statliga grekiska tevekanalen: Båtarna avgår oftast från Bodrum, Cesme och Ali Agha och går sedan väster om Ikaria, öster om Naxos, söder om Folegandros, norr om Kreta och söder om Kythera, och sedan Italien.

Det är en mycket lång och farlig väg.

Mer detaljerat var det så här:

Utanför Folegandros den 21 december: 12 män och en kvinna från Irak, Syrien och Egypten räddades, rapporterade media. Minst tre drunknade. Båten var en plastbåt med åtminstone 32 människor ombord, kanske upp emot 50. Båten fick motorhaveri, tog in vatten och sjönk. Bara två av de tolv räddade hade flytväst. Siffran drunknade skulle ökas.

Utanför Antikythera den 23 december: Minst 11 människor drunknade. 88 personer (51 män, 15 kvinnor och 22 barn) tog sig i land på en liten ö och räddades på morgon och fördes till Pireus hamn.

Utanför Paros den 24 december: 16 döda (12 män, 3 kvinnor och 1 barn). 63 personer (61 män, 2 kvinnor) räddades i en omfattande sök- och räddningsoperation. De fördes till Paros, där en skolbyggnads ställdes i ordning. Sök- och räddningsverksamheten fortsatte i stor skala eftersom det uppgavs att omkring 80 människor fanns ombord. 3 personer arresterades misstänkta för att vara lierade med smugglarna. (Obs Smugglarna väljer ofta några av flyktingarna och migranterna till att styra båten, och dessa blir sedan åtalade för smuggling av den grekiska polisen eller kustbevakningen. Flyktingarna pekar ut dem när de blir utfrågade. De åtalade kanske har gått med på att styra båten mot att få resa gratis, eller så hade de bara fått order.

Resan från Turkiet till Italien ska kosta 9 000 euro per person, enligt tidningarna. Öarna ligger norr om Kreta, Folegandros och Paros i Kykladerna.

Många grekiska och utländska tidningar skrev om båtkatastoferna, bland annat the Guardian, Al-Jazeera, Deutsche Welt och Dagens Nyheter.

23 december seglade en segelbåt med 92 män varav 54 minderåriga på grund utanför Mani på östra Peloponnesos. De verkar alla ha överlevt. Tre personer som försökte fly när de var i land greps och arresterades som smugglare.

Turkiska medborgare söker asyl av politiska skäl

UNHCR Greece press review tar bland annat upp vad grekiska media skriver om flyktingar från Turkiet.

På en av de små Dodekaneiska öarna utanför Turkiets kust hittade i början av januari en öbo en turkisk barnfamilj i sin bil. De hade kommit till ön i en racerbåt och tillbringat natten i bilen. De ville söka asyl i Grekland. Mamman är advokat i Turkiet, pappan polisofficer. Bilägaren tog in dem i sitt hus och ringde kustbevakningen. Pappan tog en bild av familjen och deras husvärd och skickade bilden till sin grekiske advokat, som lät bilden cirkulera på sociala media. På sociala media cirkulerade också en video där mamman bad om skydd från att bli förd tillbaka (pushed back) till Turkiet. I grekisk teve beskrev senare deras grekiske advokat familjens situation i Turkiet. De har ett stort tryck på sig att som regimkritiker bli fängslade och det förekommer liknande fall där föräldrarna sätts i fängelse och barnen placeras på barnhem. Familjen fördes sedan till mottagningslägret på Kos.

Berättelsen visar att de kände väl till riskerna för pushbacks och antagligen hade kontaktat den grekiske advokaten innan de flydde. Enligt grekiska och turkiska advokater och drabbade och deras familjemedlemmar blev åtminstone 233 turkiska medborgare tvingade tillbaka genom pushbacks mellan maj och december 2021, skriver ECRE i sitt veckomeddelande den 17 december 2021.

Den grekiske advokaten som företrädde den turkiska advokat- och polisfamiljen återkom i den stora tidningen Kathimerini om vad som väntade familjen i Turkiet. De hade tillhört Gulen-rörelsen, som regimen anser ligger bakom vad som beskrivs som ett kuppförsök mot Erdoganregimen  i juli 2016. Advokaten menade att fler turkiska medborgare antagligen kommer söka asyl den närmaste tiden eftersom besluten av överklagade domstolsbeslut om Gulensympatisörer förväntas komma snart. 2016-2019 sökte 7 137 turkiska medborgare asyl i Grekland jämfört med mindre än hundra de två föregående åren. 2020 var antalet 1 600. Bara 11% av de turkiska asylansökningarna gavs positivt beslut, skriver tidningen.

UNHCR Greece´´s press review berättar också med referens till flera media, och namnger respektfullt, en tidigare turkisk kvinnlig statsanställd, som drunknade utanför Kos i december med sin man när de försökte nå Grekland i en racerbåt. Mannen var turkisk åklagare. (Jag påminner om att många, många stadsanställda, bland annat domare, åklagare, tjänstemän, universitetsanställda i Turkiet avskedades med skäl att de hade stött den regimkritiska och demokratiska Gulen-rörelsen. Jag vill minnas att också deras bankkonton stängdes.

Paret begravdes på den muslimska kyrkogården på Kos. Anhöriga i Turkiet fick ingen hjälp till visum och utresa för att delta i begravningsceremonin, som genomfördes först efter en månad. Enligt muslimsk såväl som grekisk sed brukar begravningar ske de närmaste dagarna efter döden, bland annat av respekt för avlidna.

Tevekanalen TVXS förmedlade den kurdiske politiske flyktingen Ahmed Ks berättelse i samband med en kampanj mot pushbacks, som kurdiska politiska flyktingar i Grekland tog initiativ till.

Ahmed K har varit med om puschbacks till Turkiet två gånger.

• Kurder kommer till Grekland för att de flyr från att gripas av Erdogan. Vid gränsen torteras de av grekiska myndigheter som tvingar tillbaka dem till att bli fängslande, torterade och förintade.
• Grekiska regeringen tror att de sätter press på Turkiet så här men i stället underlättar den för Erdogan att utrota oss som kämpar. Människorna från Turkiet kommer med medlemskort i HDP. Alla vet vad de går igenom där. Ändå blir de slagna och berövas sina mobiltelefoner, plånböcker och kläder när de kommer hit. De förödmjukas. De dödas. Och Grekland säger att de tar hämnd på Turkiet genom att säga att Du får ta hand om flyktingarna. Men vi är politiska flyktingar. Grekland gör dem en tjänst genom att lämna över oss. Ingen flykting förtjänar det.

Tidigare har många utsatta kurder från Turkiet sökt skydd i Grekland och fått uppehållstillstånd. Stödet till dem har varit stort hos många greker och det finns kurdiska diasporaföreningar. Det lärde jag mig när jag började följa människor på flykt i Grekland 2011.

Utsatta för tortyr

Utlåtanden om att tortyr har ägt rum ska skrivas av de allmänna sjukhusen, enligt grekiska bestämmelser. Men tio stora sjukhus har förklarat att de varken har kapacitet eller erfarenhet för att certifiera eller behandla tortyrskador, meddelar frivilligorganisationen Metadrasi. Det här framkom i de kritiska remissvaren, men regeringen tog inte hänsyn till det. Metadrasi har lång erfarenhet av att arbeta med människor på flykt, att företräda dem, att förmedla tolkar, ta hand om ensamkommande minderåriga (bostäder, skola, gode män etc) och att förmedla kostnadsfritt juridiskt stöd. Verksamheten har finansierats med EU-medel och donationer.  

Läkare i världen har meddelat att de avslutar sitt arbete på kliniken i Aten för överlevande från tortyr. Jag tror att detta innebär att Grekland i stort sett blir utan adekvat vård till tortyrdrabbade.

Referenser

Samos Advocacy Collective & Europe Must Act: “All I want is to be fee and leave”. Life in the closed controlled access centre in Samos (18.12. 2021). www.europemustact.org

Mobile Info Team: Control and Containment, changes in access to asylum on mainland Greece, Crete and Rhodes (januari 2022). www.mobileinfoteam.org

ECRE Weekly Bulletin  www.ecre.org

Efsyn  www.efsyn.gr

Greek Council for Refugees m. fl: Homeless and Hopeless. Januari 2022. www.gcr.gr/en/news/press-releases-announcement

UNHCR Greek Press Review