HLM – det franska systemet med bostadsförsörjning till låginkomsttagare – hjälper svenskafghanerna att etablera sig i Frankrike när de har fått uppehållstillstånd

Artikeln handlar om HLM-systemet, en kort jämförelse med Sverige, och en rundvandring bland supermoderna storbyggen för lägenheter i Paris 20e nära Boulevard de Ménilmontant och Avenue Gambetta med många HLM-lägenheter.

Om det inte vore för HLM (uttal ashelem) skulle människor med låga inkomster knappast kunna bo inne i Paris, där hyrorna är skyhöga.

• Tack vare HLM kan människor med små inkomster bo centralt inne i Paris i stället för utanför och ha timslånga resor till arbetet, sa Monika Schwarz från Lamsf när vi träffades i Paris i juni. Mer än en timmes resa till arbetet ska en inte ha.

Monika Schwarz från frivilligorganisationen Lamsf – Les Amis des migrantes suedophone francais – De svensktalande migranternas vänner i Frankrike ­- var den som först berättade om HLM för mig, och hon sa att killarna som kommer från Sverige och får uppehållstillstånd söker alla om HLM. Att sedan få en bostad genom HLM kan ta flera år, i synnerhet inne i Paris och när det inte gäller en barnfamilj.

• Man ska söka medan man fortfarande bor i ett asylboende och inte lämna boendet ens om det är jobbigt. Man kanske delar rum med två afrikaner och de drar inte jämnt, de andra kanske är uppe på nätterna och man har jobb och måste upp på morgnarna. Men lämnar man faller man ur kön.

Kanske missuppfattade jag det här, eller menade Monika kanske att det går fortare om man bor kvar i asylboendet? För flera av dem jag känner som har uppehållstillstånd nu och står i HLM-kö bor inte i asylboende utan hyr lägenhet i andra hand, är inneboende i en familj eller delar lägenhet med andra.

Vad är HLM?

Frankrikes sociala boendesystem inrättades strax efter Andra världskriget. Systemet innebär att 20 procent av bostadsbyggandets lägenheter ska gå till HLM och fördelas till människor med låga inkomster. Det gäller i hela landet. Hyrorna subventioneras av staten.

Sverige har i stället bostadsbidragen. Frågan är vilket som är bäst. Vi har en enorm bostadsbrist och mycket långa kötider hos bostadsförmedlingarna.  Bostadsbristen är ett allvarligt politiskt problem. Bostadsföretagens egna köer har ofta krav på bland annat fast anställning och lägsta godtagbara inkomst för den som ska få en lägenhet. En gång i tiden hade vi statliga byggnadslån, som gynnade bostadsbyggandet och höll byggkostnaderna och hyrorna nere. Men lånen avskaffades. Kommunala bostadsföretag hade i uppdrag att försörja invånarna med lägenheter och inte vara vinstdrivande. Men sedan kom påbudet att kommunala bostadsföretag ska gå med vinst. I dag är det ungefär lika svårt att få lägenhet genom kommunala bostadsföretag som privata och hyrorna i nyproduktion är orimligt höga.

Många så kallade nyanlända svenskar tvingas iväg av storstadskommuner till glesbygdskommuner med lediga hyreslägenheter men brist på arbetstillfällen. Det sker när den tvååriga kommunetableringen har passerat utan att de nyanlända har lyckats bli självförsörjande. Det är oansvarigt mot människorna, som måste ha bostad och arbete, såväl som mot glesbygdskommunerna, och det är grymt.

Sverige har haft sociala boenden, som ofta har inneburit dåligt underhållna hyreshus där socialförvaltningen har placerat marginaliserade invånare med svåra sociala problem. HLM visar att det inte alls behöver vara så.

Jag vet inte i detalj så mycket om det franska HLM men hittade intressant information genom internet: 20 procent av Frankrikes befolkning lever i HLM på grund av låga inkomster. Många är migranter och det är en övervikt för barnfamiljer. Familjerna består ofta av ensamstående kvinnor med barn. Kvinnorna har oftast skilt sig eller blivit änkor. Barnfamiljer har prioritet inom HLM.

Så killarna från Sverige/Afghanistan lär kanske få en bostad genom HLM snabbare om de får en flickvän och de väntar barn tillsammans.

Många HLM-bostäder finns i ganska dåliga områden, enligt internetartiklar. Varje stad/kommun måste ha 20 procent av bostadsbeståndet som HLM. Framför allt rika städer, som styrs av högern, är emot systemet och vill inte att 20 procent av befolkningen ska vara låginkomsttagare, eftersom de röstar på andra partier.

Foton till artiklarna om HLM visar bostadshus ofta byggda på höjden och inte på längden, som i svenska miljonprogramsområden. Inte minst i Parisregionen är enormt höga bostadshus vanliga. Om 20 procent av höghusens lägenheter är HLM vet jag inte, eller om fördelningen sker på annat sätt.

I juni 2022 var det riksdags-, regional- och lokalval i Frankrike. Vänstern, socialdemokraterna och de gröna hade enats under gemensam plattform – Nouvelle Union Populaire Écologique et Sociale. På partiprogrammet stod bland annat renovering av totalt 700 000 lägenheter per år, och kanske syftar det på HLM bostäder.

NUPES vann valet och vänsterns Jean-Luc Mélenchon är nu statsminister. Om partiprogrammets utlovade renoveringar får vi se.

I Paris har socialisten Ann Hidalgo varit borgmästare. Om hon fortsätter vet jag inte. Under hennes tid har det satsats mycket på cykeltrafiken och utbyggnad av kollektivtrafiken. De stora vilda tältlägren har förbjudits av polisen genom ofta dramatiska razzior, men flyktingar och migranter har fått tak över huvudet i större utsträckning. Det i sin tur är en följd av covidpandemin.  

20 procent av bostadsbyggandet till HLM kan innebära insprängda lägenheter i varje bostadshus och/eller specifika HLM-hus. Jag kommer ta reda på mer hur det fungerar. Inom mig poppar upp tidigare kontakter till nordisk bostadslöshetsforskning. För tjugo år sedan skrev jag en bok om hemlösa kvinnor med allvarlig social problematik. Under ett par år hade då ett hundratal hemlösa kvinnor i Stockholm blivit kända ansikten för mig, och flera följde jag på nära håll (Mellan ilska och hopp, om hemlöshet, kvinnor och droger, Carlsson bokförlag 2003). Det här var ett projekt inom Nordiska museet, där jag arbetade då. Jag deltog i många seminarier och konferenser med nordiska bostadslöshetsforskare. På en internationell konferens i Barcelona träffade jag en forskare på EU-nivå, som kände till att Sverige hade många hemlösa, saknade bostäder för låginkomsttagare och att möjligheterna till bostadsbidrag inte räckte för att få bort bostadslösheten. Hon förmedlade forskarnas kritik mot Sverige och menade att Sverige borde kunna ordna bättre för låginkomsttagare.

I Paris 20e kring rue des Amandiers

Under mina vandringar i Paris i juni 2022 kommer jag till ett ganska nybyggt bostadsområde i 20e, i nedre Ménilmontant. Jag går Rue Gambetta västerut ner mot Boulevard de Ménilmontant och svänger in till höger norrut på den mindre gatan Rue Amandiers. Arkitekturen är varierande och spännande – se fotografierna. Områdets invånare verkar vara etnisk blandade.  Inte så få verkar ha rötter i afrikanska länder och går med afrikanskt färgrika kläder.

Mer exakt ligger området i mitten av en fyrkant inom rue Sorbier i öster, rue Gambetta i söder, Boulevard de Ménilmontant i väster och rue de Ménilmontant i norr.

Jag stannar till utanför ett socialt center i området, La 20 Chaise – Centre pour les Habitants des Amandiers, pour l´ Initiative, les Solidarité et l ´Eduction populaire. En anställd kommer ut på gatan och på engelska berättar hon om verksamheten och om området. Här finns bland annat barnverksamheter, teaterverksamhet, trädgårdsverksamhet och kurser i franska som vem som helst kan delta i. Ja också papperslösa flyktingar. Deltagarna behöver inte visa papper på sin status i det franska samhället.

På gården inne i byggnadskomplexet har centret en liten trädgård som sköts av frivilliga (men den är i ganska eländigt tillstånd). Alla stadsdelar i Paris har sådana här sociala centra, säger hon, men de arbetar lite olika.

Jag säger något om HLM, och hon svarar att här finns gott om lägenheter, som fördelas genom HLM. Människorna som bor här är kulturellt väldigt blandade, säger hon, och här finns många olika ursprungsnationaliteter

Men visst är parisområdet i sin helhet segregerat, det kan vem som helst konstatea. Förorterna i norr är mycket mer präglade än i söder av första, andra och tredje generationens migranter och fransmän med rötter i Afrika och Asien. Det märks på gatorna och på metron och pendeltågen. Generellt är metro- och pendeltågsresnärerna i Paris etniskt väldigt blandade. Det handlar också om olika bostadsområden i en och samma stadsdel och förort. Innerstadens 16e och 17e är mycket välmående stadsdelar dominerade av europeisk befolkning medan 19e är präglat av franska medborgare och migranter med rötter i  Afrika/Nordafrika och Asien och av att Frankrike har varit kolonialmakt i många år.