Bilder från Sverige runt 2015. Sista bilden från Siri Derkerts ristningar i Östermalms tunnelbana i Stockholm om fred. Fotograf Annette Rosengren.
Sverige ska minska det internationella biståndet, minska mottagandet av kvotflyktingar med mer än 80 procent och avskräcka utomeuropeiska människor på flykt att söka sig hit. Redan i regleringsbrevet för 2023 åläggs polisen att ge hög prioritet åt inre utlänningskontroller och öka dem med 25 procent. Alltså, jakten på papperslösa ska öka.
Veckan efter utfallet av riksdagsvalet i Sverige publicerade FNs flyktingråd UNHCR (United Nations High Commissioner for Refugees) en rekommendation till Sveriges regering, riksdagsledamöter och andra aktörer om att stärka skyddet för flyktingar i Sverige, Europa och världen. Sverige görs påmind om att vi har en stark röst inom EU när det gäller medlemsstaternas delade solidaritet och ansvar för att flyktingar får det skydd de behöver i Europa. Sverige påminns om det politiska och finansiella stöd till den internationella flyktingsituationen, som landet stått för. Vi påminns också om det treåriga internationella omflyttningsavtalet som gjordes 2019 mellan UNHCR och många länder, och att där beslöt Sverige att ta emot 5000 kvotflyktingar 2020 jämfört med 1 900 året innan. Samma antal beslöts för 2021 och 2022.
Men så blir det inte med Sveriges nya regering. Kvotflyktingantalet ska minska. Rika Sverige ska ta emot 900 kvotflyktingar 2023. Paradigmskifte.
UNHCR hoppas att Sverige kommer stärka EU-skyddet för flyktingar genom att ge större möjligheter för familjeåterförening. På det sättet skapas legala inresevägar.
Så ska det inte heller bli utan anhöriginvandring ska minskas. Det ska med andra ord bli svårare att få hit sina nära och kära familjemedlemmar. Barn får växa upp utan mamma eller pappa.
Fler flyktingar till Europa men färre till Sverige och svårare att vara såväl asylsökande som erkänt skyddsbehövande här.
Antalet flyktingar i världen ökar och behovet av bistånd till människor på flykt ökar. Men man kan säga att EU och medlemsstaterna betackar sig för en ny flyktinginvandring. 2015 kommer tillbaka gång på gång i retoriken. Det får inte upprepas! Unionens yttre gränser bevakas mycket mer. Fysiska hinder sätts upp. Berlinmuren revs men återuppstår på andra håll. Människor som vill söka skydd hindras från att komma in. Att de vid flera gränser drivs tillbaka utan att ha fått chansen att söka asyl förnekas av regeringarna. Grekland är värst. Till det kommer svårigheterna att resa inom EU utan tillstånd och att villkoren för asylsökande har blivit mycket sämre, bl a i Sverige.
Det politiska agerandet i många länder visar på en panisk rädsla att inte kunna hålla flyktinginvandringen nere. Den rädslan har funnits i Sverige sedan slutet av 2015 och lett till att det har blivit allt svårare att få stanna. Vi som följer asylpolitiken har sett det här, och förtvivlas.
Nu inför 2023 finns nya förslag till försämringar. Att bevisa sina skyddsbehov är mycket svårt i dag men ska bli ännu svårare. Den lilla möjlighet som funnits att få stanna av humanitära skäl kommer tas bort om vi ska ligga på miniminivå av EU-rätten. För dem som har fått uppehållstillstånd av skyddsskäl kommer det bli ekonomiskt ännu kärvare och det blir svårare att återförenas med familjemedlemmar som inte har riskerat att gå under i den livsfarliga flykten. Och vidare: rätten till tolk i kontakter med vården hotas. Rätten till kostnadsfritt juridiskt bistånd ska ses över – enligt EUs miniminivå gäller den rätten bara vid överklagan.
Det mest extrema förslaget är nog att en given rätt om permanent uppehållstillstånd ska kunna tas bort. Åtminstone ska möjligheten utredas och en förstår regeringens förhoppning att det ska gå. Enligt svensk förvaltningsrätt kan en given rätt inte tas bort. Men den rätten kan kanske ändras genom riksdagsbeslut! Att mot den behövandes vilja ändra tillståndet om skydd lär dock inte ha skett i andra EU-länder om inte personen själv har gjort något så att tillståndet plockas bort (enligt ECREs resurs AIDA, Asylum information database). Förändringen till det bättre i ursprungslandet ska vara grundläggande och varaktig för att statusen skyddsbehövande ske kunna tas bort.
Sedan valdebatten och med den nya regeringen och Sverigedemokraterna associeras människor på flykt och befolkningen med rötter i utomeuropeiska länder bosatta i socioekonomiskt svaga bostadsområden med kriminalitet. Retoriken betonar brottslighet och gängkriminalitet, sällan invandringens stora positiva inverkan i det svenska samhället.
Inom en rad sfärer av samhället är det invandrarna, många, många gånger ursprungligen flyktingar, som står för att det finns människor att anställa.
Om polisens id-kontroller och etnifieringen minns jag en artikel av Johan Hassen Khemiri för några år sedan i Dagens Nyheter. Han skrev om hur det känns att blir misstänkliggjord på grund av att ha ett utseende som antyder utomeuropeiska rötter.
Sveriges nya regering har i sig extremhögerns och extremnationalismens flyktingfientlighet och meddelar att vårt land inte ska göra mer än vad EU-rätten säger är absolut minimum. Det är inte skydd och trygghet för människor på flykt som prioriteras utan åtgärder för att de som sökt och fått skydd ska återvända. Skydd ska ges tillfälligt så länge situationen i hemlandet inte har förbättrats. Skyddsbehovet ska kontrolleras återkommande. Långvarig förföljelse och förtryck på grund av religion, kön och etnicitet förmodas plötsligt bara försvinna! I internationell rätt står det uttryckligen att tillfälligt skydd kan återtas men då ska förändringen vara bestående och grundläggande.
Stöd till människor på flykt ska riktas mot skyddsbehov i Europas närhet, menar Sverigedemokraterna och regeringen. EUs stöd till flyktingar från Ukraina genom massflyktdirektivet visar hur snabbt unionen kan agera och öppna gränser och ge skydd. Det är bra, men handlingskraften har rasistiska dimensioner eftersom det fortfarande är mycket svårt för utomeuropeiska flyktingar att få stanna i länder som Sverige.
EUs miniminivå och andra försämringar – och reaktioner
Det är skrämmande att det än så länge inte finns en tillräckligt stark politisk opinion mot avsikten att Sverige ska ligga på EUs miniminivå av asylpolitiken. Socialdemokraterna går starkt framåt nu i opinionsundersökningar men vår förra socialdemokratiska stadsminister har nästan tävlat med den nuvarande regeringen om vem som startade åtstramningarna i asylrätten och har hävdat att hennes regering var först redan i slutet av 2015.
Hur miniminivå kan utformas framgår av EUs direktiv och förordningar om mottagande, skyddsgrunder, asylprocessens förfarande, återvändande/återskickande, identifiering med lagring av data, familjeåterförening och så vidare. Givetvis ligger internationella konventioner som grund. Läser man direktiven så framgår det att det finns många detaljerna om vad en medlemsstat måste göra, och vad den därutöver får göra. Sverige som redan nu är mycket restriktivt, kan bli ännu sämre och ändå inte bryta med EU-rätten. Ta till exempel att rätten att leva med sin familj är en av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Men med familj syftas bara på kärnfamilj – mamma, pappa och barn under 18 år. Där ligger Sverige i stort sett redan nu. Men rätten behöver inte ges till dem som har fått skyddsförklaring som alternativt skyddsbehövande. Medlemsstaterna verkar också ha rätt att fördröja och krångla till på olika vis.
Det är absolut förbjudet att skicka någon till ett land där hen riskerar tortyr, att dödas, eller utsättas för annan kränkande behandling, eller att skicka någon till ett land där hen riskerar utsättas för detta så kallade refoulement. Tyvärr gör ländernas högsta domstolar ibland felaktiga bedömningar. Då finns internationella domstolar att vända sig till, och dessa ändrar ibland domsluten till det bättre. Men förfarandet tar lång tid.
Tar Sverige bort rätten till familjeåterförening för alternativt skyddsbehövande hamnar vi i samma liga som Grekland, Cypern och Malta. Övriga länder är mer humana. Många länder har inte försörjningskrav för att få familjeåterförening godkänd.
Men det handlar som vi vet om många fler försämringar. Kontrollen av papperslösa ska öka inte bara genom poliskontroller på gatorna utan också genom att skola, sjukvård, socialtjänst m. m. blir skyldiga att informera polis om papperslösa, vi kommer alltså ha en angiverilag. Kommunernas socialtjänst förbjuds ge stöd till papperslösa – enligt socialtjänstlagen t. ex. ska socialtjänsten ge åtminstone nödstöd – det är minimum av hjälp – till personer som bor i kommunen. Men redan nu och sedan länge finns kommuner vars socialtjänst inte ens ger nödstöd till papperslösa.
Asylsökandes rättigheter och mottagningsvillkor ska sättas till ett minimum, liksom för dem som har fått uppehållstillstånd. De ska kvalificera sig för att få ta del av rättigheter som andra invånare i Sverige har, som barnbidrag, föräldrapenning, assistansersättning. Rätten till tolk i vården ska begränsas för dem som har uppehållstillstånd.
Det ska finnas en rad svårigheter för olika grupper att få uppehållstillstånd av arbetsskäl, t ex för studerande i högskoleutbildning att stanna kvar en tid efter examen för att arbeta. Genom andra vägar ska arbetsmigration av högskoleutbildade däremot öka.
Överenskommelsen mellan regeringen och Sverigedemokraterna har lett till starka protester från en rad organisationer.
Civil Right Defenders tog genast upp rättssäkerheten. Svenska staten är bunden av FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, Europakonventionen och EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUs aquis). Avtalet mellan regeringen och Sverigedemokraterna – Tidöavtalet – strider mot de grundläggande principerna. Mot avtalet i sin helhet har en rad asylrättsliga organisationer i landet protesterat. Ett dokument om detta, undertecknat av många av FARRs medlemsföreningar, ligger på FARRs webbsida, Flyktinggruppernas riksråd, www.farr.se.
Att ta bort permanenta uppehållstillstånd för dem som redan har fått dem vore unikt i svensk lag, kommenterade Migrationsverkets generaldirektör i en tidningsintervju. Det är olagligt och går mot svensk förvaltningsrätt som säger att den som har fått ett gynnande beslut kan inte fråntas sådana rättigheter om hen inte har gjort något som förorsakat ändringen. Så säger flera organisationer, bl. a. läkarna. Att människor ska kunna utvisas på grund av uttrycket ”bristande vandel” har också upprört. Vad är bristande vandel? Prostitution har nämnts. Ska alltså offren utvisas medan torskarna, som bryter mot lagen när de köper sex, inte riskerar något sådant!
Vårdanställda och många vårdförbund som läkarna, sjuksköterskorna, barnmorskorna, logopederna, arbetsterapeuterna, fysioterapeuterna, psykologerna, tandläkarna, tandhygienisterna osv liksom civilsamhällessammanslutningar för människor på flykt har protesterat mot angiverilagen och att tolk inte ska vara en rättighet för personer med uppehållstillstånd. Utan tolk ökar risken för felbehandlingar, skriver de, vårdpersonal kommer undvika segregerade områden av rädsla att göra misstag och riskera sin legitimation, och med en angiverilag kommer färre människor söka vård. Flera vårdförbund säger att förslaget går emot människovärdesprincipen i svensk hälso- och sjukvårdslag och mot diskrimineringslagen.
Lärare har protesterat mot angiverilagen, de kan inte ange sina papperslösa skolelever med en lag som går helt emot FNs barnkonvention som är införd i svensk lag och som bl. a. ger alla barn rätt till utbildning. DIK-förbundet, som representerar bibliotekarier och många museianställda, protesterar mot en angiverilag och hänvisar till bibliotekslagen, som anger att biblioteken är till för alla. Ungdomsförbundet till de regerande Moderaterna har också protesterat mot angiverilag och mot visitationszoner.
Vidare kommer Tidöavtalet lägga hinder för utomeuropeisk arbetskraftsinvandring samtidigt som Sverige är i skriande behov av den inte minst inom vård- och omsorgsboenden, hemtjänst och LSS-boenden, byggnadssektorn, lokalvården, kollektivtrafiken osv.
Kort jämförelse med andra EU-länder m uppehållstillståndens längd och om direktivet varaktigt bosatta
Uppehållstillståndens längd varierar mellan EUs stater och det vanligaste är 5 år för flyktingar och 1 eller 2 år för alternativt skyddsbehövande med förlängning på 2 år. EU-rättens minimum för de med flyktingförklaring är tre år. Här ligger Grekland och redan nu Sverige. Permanenta uppehållstillstånd från start har numera bara Slovenien och Slovakien.
Efter fem år av stadig och legal vistelse i ett EU-land och med krav om egen försörjning och egen sjukförsäkring har den med skyddsstatus rätt till varaktigt uppehållstillstånd enligt Direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning från 2003. I princip innebär det permanent uppehållstillstånd. Men för att få det måste man kunna försörja sig. Att ha egen sjukförsäkring är kanske mindre krävande i sammanhanget, men inte för den som ligger på gränsen. Men många människor som har fått skyddsförklaring behöver längre tid än fem år för att kunna försörja sig – ja kanske når de av olika skäl aldrig dit. Kraven finns för att som det står statusen inte ska innebära en belastning för medlemsstaten. Och de är kanske rimliga för yngre, friska människor. Men de andra, de gamla, de sjuka, de traumatiserade, de med funktionshinder? Statusen ger rätt att resa obegränsat till andra EU-länder och rätt att arbeta i andra EU-länder på samma grunder som EU-medborgare. Kraven i de olika staterna för medborgarskap är ofta högre än vad direktivet anger men det är vanligt att så småningom söka naturalisering (läser jag hos ECREs AIDA databas).
Vår SD-styrda marionettregering
Regeringen nu är en marionettregering där SD håller i trådarna utan att formellt ingå i regeringen. Det är mycket tydligt när det gäller asyl- och migrationsområdet. Avtalet mellan SD och regeringspartierna säger att SD ska vara med och godkänna alla beslut och ha sina tjänstemän placerade i rum intill regeringspartiernas tjänstemän. SDs många rasistiska uttalanden genom åren, den tydliga främlingsfientligheten, grova formuleringar, våldsutövning i partiets nutidshistoria, en rad presentationer av osanna fakta, ovilja att acceptera vetenskapliga belägg, många demokratiska klavertramp, tendens att inte acceptera domstolars oberoende av regering och riksdag, och det breda genomslaget med tjugo procent i riksdagsvalet gör situationen farlig. Själv drar jag oupphörligen paralleller till 30-talets Tyskland. Förutsättningarna är inte desamma, men att det finns så många likheter gör mig djupt orolig. Inte minst över hur snabbt förändringar och försämringar kan genomföras. Det visar Grekland, där staten aldrig har varit särskilt human mot människor på flykt men som ibland ändå har varit mer human än Sverige. Men den nuvarande ultrahögerregeringen införde snabbt en rad försämringar och trakasserande svårigheter för människor på flykt. Den regering har likheter med Sveriges nuvarande. Se en bloggartikel i kategorin Grekland, publicerad samtidigt med detta.
Referenser
Tidningsklipp under hösten 2022, framför allt Dagens Nyheter.
Anteckningar om längden på skyddsgrundande uppehållstillstånd hos EUs medlemsstater, hämtade ur rapport från Röda Korset härom året.
ECREs databas AIDA, framför allt landrapporten om Grekland, 2021. Sök på www.ecre.org.
Webbsidan för FARR, Flyktinggruppernas riksråd, www.farr.se