Kommer de inspireras av EU-finansierade modellen Closed Controlled Access Centers, som är vad som finns i Grekland?
Häromdagen blev jag påmind om den grekiska normen med låsta, kontrollerade förläggningar för asylsökande. Det var i HIAS´och RSAs tjugosidiga skrivelse till Europeiska Ombudsmannen, publicerad på RSAs webbsida i januari 2023, The role of the European Commission in the implementation of the EU asylum acquis on the Greek islands. (Se i not om HIAS och RSA.)
I skrivelsen ingår uppgifter om rättighetskränkande förhållanden i de fem grekiska registrerings- och mottagningsförläggningarna för asylsökande på öarna i Egeiska havet. Tre sådana finns också på fastlandet. Förläggningarna är intressanta för oss svenskar nu när regeringen och sverigedemokraterna driver att alla asylsökande ska bo i transitcenter under hela asylprocessen. Visst, Sverige och Grekland är olika länder, med olika ekonomiska förutsättningar och med lite olika sätt att ta emot människor som söker asyl.
Men idag har vi en regeringspolitik kring asyl, migration och integration som liknar varandra och som är präglad av xenofobisk och rättighets kränkande retorik och politik. Och naturligtvis söker sig människor med liknande intressen till varandra när tillfälle ges. EU erbjuder många sådana tillfällen för politiker. Stora delar av EU är för närvarande paniskt rädda för att människor från länder i söder och sydost ska ta sig in i EU irreguljärt och söka skydd. Obs, detta gäller än så länge inte ukrainare på flykt. Ett omfattande mantra inom EU-politiken nu är att unionens gränser måste skyddas med effektivare bevakning av typ murar, en retorik om att majoriteten som kommer irreguljärt har inte skyddsbehov och att de ska skickas tillbaka. Helst ska de inte komma hit och inte vilja komma hit.
Svenska transitcentra kan bli ett led i syftet att avskräcka. Och vi bör vara observanta på hur de utformas. Artikeln innehåller en hel del om de grekiska förläggningarna och EUs delaktighet.
EBO ska bort och alla asylsökande ska bo i transitcentra
EBO – eget boende – kommer alltså tas bort utan att vi ens haft en utredning om varför människor väljer eget boende framför förläggningsboende. Redan gamla regeringen ville ta bort EBO och menade att eget boende bidrar till utanförskap. En utredning tillsattes med uppdrag att föreslå avskräckande sanktioner för dem som valde eget boende men hade inte uppdraget att ta reda på varför människor väljer eget boende. Utredningen (egentligen tilläggsdirektiv till en annan utredning om inledande asylboende) presenterade sitt förslag sent i höstas, och landade bland annat i att eget boende ska inte ge rätt till arbetstillstånd eller asylbidrag. Valfriheten föreslogs finnas kvar men utan möjlighet att försörja sig. Nu aviserar regeringen att alla asylsökande ska bo i transitcenter, punkt slut och ingen valfrihet. Ensamkommande minderåriga förmodligen undantagna.
Kan utformning av transitcentra inspireras av de grekiska EU-finansierade stängda, kontrollerade mottagningslägren? Jag vet inte, men det är väl inte otänkbart. Mallen finns och kan studeras i praktiken. Argument för att de ska vara stängda och inhägnade är att de ska skydda de boende för aggression utifrån. Passage styrs elektroniskt med ett digitalt kort där tillstånd för att passera är inprogrammerat. Inför planeringen avförläggningen på Lesvos inrättade EU-kommissionen 2020 en expertgrupp – Task Force Migrations Management, som fortfarande finns. Då var redan det på Samos byggt eller i stort sett färdigt.
Med den kunskap och erfarenhet om kontrollerade förläggningar som nu har samlats inom EU kan de naturligtvis spridas och bli förebildande när medlemsstaternas rädsla för irreguljär migration nu leder till det ena påkostade förslaget efter det andra – bl a ännu mera stängsel, murar, kameror, drönare och elektronisk bevakning utmed unionens yttre gränser. Argumentet om att majoriteten som kommer irreguljärt inte har asylskäl används av EU-kommissionen såväl som av regeringar. Men det bygger på besluten vid asylprocessernas första nivå, inte vad som händer efter överklagan i olika former – då är nämligen de som får stanna på sina skyddsskäl i majoritet (se Calm down, mate … i ECRE Weekly bulletin 3 February 2023 och senare).
Den svenska regeringens och Sverigedemokraternas Tidöavtal säger ingenting om hur transitcentra ska utformas men att asylsökande ska bo där under hela asylprocessen. Först ska saken utredas och författningsförslag ska tas fram. Utredas ska också för- och nackdelar med att de asylsökande själva bär en större del av kostnaderna för sitt boende. I Sverigedemokraternas skrift ”Lägst invandring i Europa”, som är förebild för migrations- och integrationsdelen av Tidöavtalet, står inte heller något om utformningen av transitcentra men att asylsökandes rörelse- och bosättningsfrihet så långt möjligt bör begränsas. Alltså även rörelsefriheten.
Någonstans, men var, hamrar det i mitt huvud att jag har läst orden ”elektronisk övervakning” i samband med transitcenter. Men jag hittar inte källan och kanske är det en mardröm som än så länge bara finns i huvudet.
I EUs direktiv står uttryckligen att asylsökande ska inte spärras in utan ha sin rörelsefrihet. Men Grekland gör grova övertramp på detta. Nu har äntligen EU-kommissionen inlett process mot Grekland för att landet kränker EU-rätten, som det antas, för bland annat detta, och vi lär se hur det går.
Vi måste vara observanta på hur svenska transitcentra utformas. Till det kommer migrationsministerns oroande debattartikel i Dagens Nyheter häromdagen med rubrik att EU-rätten får inte bli ett hinder för svensk migrationspolitik (DN 2023-02-09).
Till detta vill jag påminna om andra paragrafen i vår svenska regeringsform: Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Den meningen bör varje politiker bära vid sitt hjärta, i synnerhet de som har utformat, godkänt och arbetar utifrån Tidöavtalet.
Därför mer om Grekland och framväxten av stängda, kontrollerade flyktingförläggningar
EU-Turkietavtalet 2016 innebar att asylsökande inte fick lämna öarna i Egeiska havet, dit irreguljära som behövde skydd kom. Mottagningslägren dominerades av att bestå av tält, hyddor, buskage, otillräckliga hygienutrymmen, och var humanitära katastrofer. Den stora branden i Moria på Lesvos 2020 minns vi nog alla. Numera, snart tre år efteråt, bor asylsökande på öarna i små containrar bakom stängsel krönta med rullad taggtråd, med kameraövervakning och elektronisk övervakning av de boendes ut- och ingång. Den som inte har den rätten inprogrammerad på kortet kommer inte ut eller in. Inprogrammeringen saknas för somliga för att Asylservice inte hinner med.
TILL SÅDANA ELEKTRONIKKONTROLLERADE SLUTNA FLYKTINGFÖRLÄGGNINGAR FÅR VI INTE KOMMA I SVERIGE.
De kallas Multi-Purpose Reception and Identification Centres (MPRIC) och officiellt även Closed Controlled Access Centers, och har alltså EU som finansiär till ritningar, projektering och byggen. På öarna i Egeiska havet finns nu i början av 2023 fem: på Lesvos, Chios, Samos, Leros och Kos. För dem som kommer på annat sätt, ofta irreguljärt över gränsen i norr, finns tre motsvarande läger på fastlandet: Fylakio, Malakasa och Diavata. I stort sett alla irreguljärt anlända kommer via Turkiet.
Zervou på Samos byggdes och öppnades först, och ligger isolerat långt från staden Vahti, där det gamla lägret låg på en sluttning alldeles ovanför staden. Den nya förläggningen är inhägnad med högt stängsel toppat med rullad taggtråd, och de boende bor i små containrar placerade på sand eller grus. Om det stängda, kontrollerade lägret på Samos har jag skrivit utförligt i flera tidigare bloggartiklar – främst de som postades 4 aug 2021 (Grekland i juli/augusti del 4 av 4) och 28 jan 2022 (Fortsatt obarmhärtighet mot flyktingar i Grekland).
På Lesvos planerades i nära samarbete med EUs Task force ett liknande i vildmarken långt från staden Mytilini. Det gamla Moria låg nära staden Mytilini, brann dramatisk och efter branden byggdes tältlägret Mavrovouri upp vid en blåsig havsvik nära staden, kallat Moria 2. Det blev snart inhägnat och kontrollerat och journalister fick inte komma in. Som jag har förstått finns förläggningen kvar här men att tälten har ersatts av mot små containrar av ungefär samma typ som på Samos och i andra ”closed controlled” läger. Inhägnandet har förstärkts, in- och utgångar kontrolleras elektroniskt med inprogrammerade kort om tillstånd att passera. Utomstående måste ha tillståndet inlagt på kortet för att komma in. Öarna Kos, Leros och Chios har också liknande MPRIC för asylsökande och closed controlled är normen. På Kos finns också ett förvar.
Totalt finns sju förvar i Grekland där utländska medborgare hålls inlåsta i väntan på att deporteras. Omkring 2 800 personer hölls inlåsta här i slutet av 2022, enligt uppgifter från Greek Council for Refugees.
Lägren/förläggningarna på fastlandet är av samma slag, som Malakasa närmast Aten. Jag skrev om Malakasa i min senaste bloggartikel från Grekland. Det ligger isolerat och med dyra resor för de boende, en biljett kostar i princip ett dygns asylbidrag.
Samtliga förläggningar är finansierade av EU.
ESTIA-boendet i lägenhet för särskilt sårbara var mycket bra
I Grekland har barnfamiljer, sjuka och funktionsnedsatta, alltså extra sårbara asylsökande, kunnat bo i hyreslägenheter runtom i landet genom ett UNHCR- och EU-finansierat projekt, ESTIA. Det har varit ett framgångsrikt projekt med integrationsambitioner och har uppskattats också av greker som har kunnat hyra ut till projektet och få inkomst av det. ESTIA har funnits över hela landet och även på öarna. Grekiska ultrahöger-regeringen tog över projektet härom året. Succesivt minskades antalet lägenheter och projektet upphörde med december 2022. Alla asylsökande bor inte i förläggningar men det är där man registrerar sig som asylsökande och det är där eller på gatan man har någonstans att bo utan att betala för sig.
En artikel i tyska Deutche Welle, återgiven i Info Migrant 8/2 2023, berättar om flickan Rana, som inte är hennes riktiga namn. Hon och hennes familj är från Afghanistan, sökte asyl i Grekland 2018, har fått flera avslag på sina ansökningar om asyl, har kunnat söka på nytt efter talibanernas intåg och hoppas nu få flyktingförklaring i Grekland. Pappan är hjärtsjuk, mamman har diabetes, de är tre barn i familjen och de har fått bo i en ESTIA-lägenhet.
I slutet av 2022 tvingades familjen med några dagars varsel flytta till en tom container i ett kontrollerat läger omgivet av höga stängsel av cementblock. Artikeln nämner inte lägrets namn men jag tror att det är Malakasa. Rana berättar för tidningen att deras container var tom och där fanns inte ens madrasser. De första nätterna sov de på bara golvet, sedan åkte de tillbaka till Aten och hämtade madrasser. Nu har de också så att de kan koka vatten och laga lite mat själva. Efter två månader i lägret har de ännu inte kommit upp på listan över dem som har rätt att bli serverad mat utan de får vad som kan plockas ihop när de andra har ätit. Barnen gick i skola tidigare men närmaste skola nu har förklarat att här finns inte plats. I stället har de hänvisats till en annan skola som ligger orimligt långt bort för att barnen ska gå där.
Artikeln ger den officiella förklaringen till att ESTIA har lagts ner: färre asylsökande med särskilda behov, många som bott i lägenheterna har fått uppehållstillstånd (och då får de inte bo där) och det finns plats t i förläggningarna. ESTIA har betalats med EU-medel och pengar finns avsatta för ännu flera år. Så projektet upphör inte för att pengarna är slut utan antagligen av politiska skäl. Och EU-reglerna är sådana att även om EU betalar har medlemsstaterna, i det här fallet grekiska staten, rätt att själva bestämma var asylsökande ska bo.
Här står också kort om HELIOS-projektet, som är för dem som har fått uppehållstillstånd. Jag har skrivit om HELIOS tidigare, att man själv måste hitta en lägenhet att hyra, om svårigheten att få kontrakt på en lägenhet, att man redan innan måste ha en adress för att bli antagen till HELIOS, att projektet visserligen syftar till integrering med språkundervisning, vägledning för arbetsmarknaden och så vidare, men att det bara gäller för ett år. En del flyttar tillbaka in i flyktingläger men har då varken rätt till mat eller dagersättning, andra blir boende på gatan eller de delar lägenhet med många andra. Så det är inte konstigt att de reser vidare till främst Tyskland. Enligt statistik från ministeriet för migration minskar antalet migranter boende i Grekland stadigt, sedan slutet av 2021 med 52 procent. Ännu mer har antalet asylsökande minskat.
Det beror inte på att människor på flykt i världen minskar. Men resvägar ändras med förutsättningar. De livsfarliga resorna på Medelhavet fortsätter ändå, liksom båthaverierna, drunkningarna och push backs. Medelhavet är ett grymt slukhål med döda, en enorm kyrkogård för drunknade, för kristna, muslimer, ateister och andra.
Det sägs att immigranterna behövs på den grekiska arbetsmarknaden. Det är mest inom turismens och jordbrukets säsongsarbete och de utnyttjas hårt. Många passar inte alls för den sortens arbete. Arbetsgivare och arbetare verkar generellt ha svårt att hitta varandra och för det finns nu projekt.
Mottagningsförläggningarnas utformning bryter mot EU-rätten
HIAS och RSA tar upp i sin skrivelse till den europeiske ombudsmannen att förläggningarna är inte utformade och inrättade i enlighet med vad som står i EUs direktiv om mottagande och om asylproceduren. De bryter mot EU-rätten utan att EU-kommissionen åtminstone officiellt har reagerat. Men det verkar som att kommissionen reagerar nu, om än oklart om processen som öppnas mot Grekland handlar om push backs eller inlåsningen i läger. I grekiska media säger regeringen som vanligt att de bara försvarar sitt land. Förläggningarna på öarna har hyllats av representanter från EU-länder.
I förläggningarna på öarna har grekiska staten infört gränsprocedurförfarandet i asylprocessen och snabbprocess i många, många fall, i strid mot Asylprocedursdirektivet, skriver HIAS och RSA. Asylservice (grekiska migrationsverket) bifogar nästan alltid summariska intervjuer till asylansökningarna samtidigt med att ansökningarna lämnas in. Hastigheten i processen gör att juristerna/advokaterna har svårt att hinna med och svårt att ge de sökande möjlighet till juridiskt stöd och representation under asylprocessen. Att grekiska regeringens beslut 2021 att Turkiet är ett säkert land att återvända till gör att mångas ansökan förklaras som omöjlig att göra. De ska tillbaka till Turkiet, som inte tar emot dem, de blir hängande i luften innan de kan söka igen efter ett år.
Det här är också något som HIAS och RSA tar upp i sin skrivelse till Europeiska ombudsmannen. RSA och Grekiska flyktingrådet (Greek Council for refugees) överklagade regeringsbeslutet om Turkiet till Greek Council of State, och bad statsdomstolen att upphäva beslutet. Grekiska statens domstol har i sin tur lyft ärendet till EU-domstolen, EUs Court of Justice. Med hänvisning till artikel 38 i Asylprocedurdirektivet frågar den grekiska statsdomstolen bland annat om en stat verkligen kan förklara ett land som säkert tredje land när det landet inte tar tillbaka asylsökande, som staten (Grekland) vill skicka tillbaka dit.
I skrivelsen till Europeiske Ombudsmannen skriver HIAS och RSA om hur förläggningarna bryter mot rättigheter inskrivna i EU-rätten. Rätten till skydd för privatlivet och datainsamling ignoreras genom digitala system som kan koppla ihop uppgifter om de asylsökandes behov, data om dem, deras ansökningar och status i asylprocessen, när de har passerat utgången till lägren och när de har kommit tillbaka. I systemet finns uppgifter om de boendes, de anställdas och personer från frivilligorganisationers ut- och ingångar samt data om dem och deras fingeravtryck. Till detta finns andra integrerade digitala system med kameror och ljudupptagningar för övervakning, det senaste ”Centaur” presenterades 2021. I december 2022 uttryckte FNs arbetsgrupp för användning av kommersiella och privata militär- och säkerhetsföretag oro för användningen av högteknologiska säkerhetssystem i MPRICs och andra läger.
Mer: Advokaternas svårigheter att träffa sina klienter i mottagningsförläggningarna när reglerna för att få komma in inte stämmer med vad som är praktiskt genomförbart. Ett möte kan bara ske efter att advokaten har bokat tid och angett personens namn. Som i ett fängelse – advokaten kan inte spontant stanna upp och lyssna och prata med någon annan person än den som det är avtalat möte med. Möjligen har dessa regler lättat nu.
De som bor i lägren har utsatts för absurda restriktioner i att kommunicera med omvärlden. När de har flyttat in i lägret på Kos har de uppmanats att förstöra sina mobilkameror. De har mötts av restriktioner i tillgången på internet, och från januari 2023 i lägret på Samos kommer tillgängligheten till kamerans WiFi bara finnas för personer med giltigt kort för asylsökande. Att få ett giltigt kort kan ta lång tid eftersom systemet är så överbelastad. Eller vad nu orsaken är.
Allt det här handlar ytterst om trakasseri.
På Kos och Chios hade nyanlända asylsökande inte tillgång till sina telefoner under hela tiden som de satt i covid-19-karantän.
Not
Om HIAS och RSA: HIAS etablerade sig i Grekland 2016 och är en världsomspännande organisation som från början hjälpte judiska flyktingar, etablerad 1902 som Hebrew Immigrant Aid Society, därav namnet. Numera hjälper HIAS alla typer av flyktingar, och har som underrubrik att den välkomnar främlingar och skyddar flyktingar. I Grekland är verksamheten lokaliserad till Athen och Lesvos. RSA står för Refugee Support Aegean, och jag har refererat till dem många gånger.