Foto författaren, som undrar var människorna på bild finns nu. I Tyskland, i Nederländerna?
Under sina år vid makten har den grekiska högerregeringen ändrat sin asylpolitik från att ha varit extremt restriktiv till att ha en ganska hög procent beviljande av uppehållstillstånd med skyddsförklaring.
Myndigheterna har också varit snabba med att utfärda resedokument i enlighet med EUs direktiv. Regeringen menar att när de har fått uppehållstillståndet kan de göra som de vill, resa vidare eller stanna. Men de ska inte räkna med hjälp. EU kommissionären Ylva Johansson har försökt pressa på, liksom Tysklands regering. Ni måste ta hand om dem, ni måste hjälpa dem att integreras. Tyskland har också lovat hjälpa till. Dessutom införde grekiska regeringen, som jag har skrivit i tidigare artiklar och i en annan artikel publicerad samtidigt med denna, att efter 30 dagar måste de lämna asylboendet, eller om de bodde i ESTIA programmets lägenhet. Sådana fanns under flera år för barnfamiljer, familjer med bara en vuxen, funktionsnedsatta med mera. De fungerade bra, fanns i många städer och gav greker som hyrde ut en inkomst. Drevs av UNHCR och IOM, togs över av grekiska staten, lades ner. Regeringen menade att det fanns överskott av boenden för asylsökande, och la också ner flyktingförläggningar på fastlandet – Eleionas nära Aten, Shisto och Scaramangas längre bort. Shisto öppnades igen. Lägren är överbefolkade i dag.
Innan regeringen gjorde flyktingar som fått uppehållstillstånd hemlösa efter 30 dagar gällde den tidigare Syriza-regeringens beslut att de fick ha kvar sin bostad och sitt asylbidrag i sex månader efter att ha fått uppehållstillståndet.
I början av 2024 var EU-kommissionären Ylva Johansson på besök Aten och träffade asyl- och migrationsministern. Från detta möte har informerats om hennes besked att de 30 dagarna kommer bli 3 månader.
Resa vidare inom EU
De flesta reser vidare till Tyskland, Frankrike, Schweiz, Italien, Belgien, Nederländerna och Skandinavien. Liksom EU medborgare har de rätt att stanna tre månader.
I Skyddsgrundsdirektivet står tydligt att medlemsstaterna ska se till att personer som beviljats internationellt skydd ska ges tillträde till arbetsmarknaden, ges samma nödvändiga sociala stöd som landets medborgare, ges tillgång till bostad, ha tillgång till integrationsbefrämjande åtgärder med mer (Skyddsgrunddirektivet kapitel VII, Innebörden av internationellt skydd).
Refugee Support Aegean publicerade i oktober 2022 en sammanställning från första halvåret av 2022 av 596 förfrågningar från EU-länder till den grekiska polisen om återtagande av 1,071 erkända flyktingar.
Flest förfrågningar kom från Tyskland (468 stycken), sedan i fallande skala av förfrågningar, Schweiz (341), Frankrike (82), Sverige (64), Finland 57, Italien (19), Norge (9) och fortsatt nedåt.
En tredjedel – 35 personer – av de knappt hundra som skickades tillbaka kom från Sverige.
Varannan förfråga från Sverige ledde till utvisning.
Tyskland skickade nästan fem hundra förfrågningar, är ett mycket större och ekonomiskt mer kraftfullt land än Sverige, och deporterades 8 personer efter 468 förfrågningar. Från Frankrike respektive Schweiz vardera 10. Och sedan i fallande skala.
Är svenska handläggare helt okunniga om situationen för flyktingar med uppehållstillstånd i Grekland, och tar de inte reda på hur det förhåller sig med vad människor berättar? Vilka talar de med? Ger Sveriges lagstiftning inte möjlighet till humanitet i linje med de andra länderna? Har handläggare vid Migrationsverket inte redskap för att vara mänskliga? Handlar det om olika lagstiftningar för uppehållstillstånd och arbete som att bara i Sverige ska en utlänning ha arbetsgivare och arbetstillstånd klart före ankomst till Sverige?
Det brukar i lagstiftningar finnas möjligheter till undantag, men Sverige har också tidigare visat sig vara oerhört rigida i beslut. Vårt land har stuckit ut med att vara hårdare än andra länder. Grekiska flyktingorganisationer berättade för några år sedan till mig om extrem ovilja från Sveriges sida att återförena splittrade asylsökande familjer där båda parter fanns i EU men kommit ifrån varandra, och motsvarande hårdhet när Sverige hade kunnat ta över ärendet med en svårt skada asylsökande syrier med en bror i Sverige.
Det borde räcka, kan en tycka, med att Grekland bryter mot Skydssgrundsdirektivet om landets skyldighet gentemot den som har fått uppehållstillstånd. Eller att Grekland bryter mot förbudet att utsätta någon för omänsklig och förnedrande behandling – artikel 3 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (från 1950) och artikel 4 i EUs stadga om de grundläggande rättigheterna (från 2000). Alla EUs länder och många fler i världen har skrivit under. Borde räcka – men räcker inte.
I Tyskland har Högsta Domstolen och delstatsdomstolar beslutat att på grund av vad de erkända utsätts för ska ingen erkänd flykting skickas tillbaka till Grekland. Det har varit hundratals sådana domslut. Efter besök i Grekland hösten 2022 av parlamentsledamöter från Nederländerna fattade Nederländerna ett motsvarande beslut.
Grekiska flyktingrådet och andra organisationer anser att EUs medlemsstater bör pressa Greklands till att införa fungerande integrationsprogram för alla som får uppehållstillstånd med skyddsförklaring i stället för att i praktiken sparka iväg dem till andra EU-länder.
Grekiska regeringen bör också förstå flyktingarnas potential att bidra till det grekiska samhället i stället för att misstänkliggöra dem och i praktiken sprida hatpropaganda, som gynnar rasism.
Referenser
Refugee Support Aegean, 13.10.2022: European countries carry on with deportations of recognised refugees to Greece – returns in figurers. wwwrsaegean.org
Samtal i december 2023 med handläggare vid Greek Council for Refugees och FelixAid.