Vinter i Moria 2 och på Samos. Nya läger på gång. Pilotprojekt på Lesvos. Planeringen följer pakten.

När Moria brann den 9 september 2020 bodde ungefär 13 000 människor i det fruktade lägret, de flesta i tält bland träd och buskar. Ett mindre antal bodde i lägenheter som hyrdes genom Unhcr:s program Estia, i det mindre kommunala lägret Kara Tepe och i det lilla Pikpa, som drevs av frivilligorganisationen Solidarity Now. Framöver ska alla bo i det blåsiga, steniga, tillfälliga tältläger, som armén satte upp när Moria hade brunnit ner. Åtminstone till hösten 2021 när ett stort läger i obygden långt från urban bebyggelse ska vara färdigt. Det lägret byggs i samverkan mellan EU och migrationsministeriet i Grekland, men redan om någon månad öppnas ett nybyggt på Samos. EU finansierar och lägren förbereder unionens anpassning till den föreslagna nya pakten om migration och asyl för unionen. Lägg på minnet termen Multipurposed reception and identification centre.

Lilla Pikpa på Lesvos stängdes under hösten enligt beslut av asyl- och migrationsministeriet, kommunala Kara Tepe ska stängas och Estia-lägenheterna ska bort. De mindre boendena har varit bra, de som har bott här ofta varit sjuka, sköra eller haft funktionsnedsättningar, bland annat sjuka barn med sina föräldrar.

I havsviken där det nya lägret på Lesvos finns nu efter branden är människorna utsatta för blåst och fuktighet från havet. Marken är platt och stenig utan växtlighet. De bor i tält som står ordnade i rader. Marken hade varit skjutfält sedan 1926 och i slutet av hösten slog Human Right Watch larm om att marken är blykontaminerad. När armén försökte dränera marken för allt vinterregnande, exponerades blyföroreningarna ännu mer. Det är väl känt att blyföroreningar skadar människor, inte minst barn. Regeringen förnekade alternativt förringade faran. När sedan det nationella geologiska institutet undersökt marken kom ett besked i slutet på januari att mätningarna ligger inom acceptabla normer för bostäder.

Här fryser nu omkring 7 000 människor, för det är vinter.

Journalister får inte komma in. Ingen får fotografera, och upptäcks någon ta bilder tas telefonen i beslag. De som arbetar här får inte rapportera. Senare förnekas det av bland annat EU-kommissionens representant.

Närmare 13 000 barn, kvinnor och män blev akut hemlösa av branden. Lägret bestod av en kärna av boendecontainrar och servicecontainrar med en mängd tält placerade runtom i olivlundar och bland buskvegetation, där de flesta bodde. Människorna flydde i hast vid branden och förlorade det mesta.

Under dagarna som följde levde de på gator och parkeringsplatser och fick inte ta sig till stan för att handla vatten och mat. Polisen fick förstärkning och spärrade av. Hjälpande frivilligorganisationer fick inte nå fram med hjälp. Journalister fick inte tillträde.

Kanske var myndigheterna skräckslagna på grund av Coronan, men den har de grekiska flyktinglägren klarat sig bra från trots trängsel, brist på skyddsåtgärder och omöjlighet att hålla distans. Regeringens metod har varit att hålla lägren mer stängda från omvärlden än det övriga grekiska samhället.

De drabbade sov en vecka på barmark och asfalt. Buskar och bilvrak tjänade som toaletter. Mat och vattenflaskor delades så småningom ut en gång om dagen. För att tvätta sig gick de till havet.

Efter en dryg vecka öppnade regeringen det nuvarande tältlägret norr om staden vid en havsvik. Det ligger inte så långt från det kommundrivna mindre flyktinglägret Karpa Tepe för sköra och sårbara flyktingar. Platsen kunde knappast vara en sämre vald plats, konstaterar en rad organisationer. Marken till det nya lägret har varit militärt skjutfält i många år men det handlar inte bara om blyföroreningar utan om att det ligger så utsatt för blåst och regn, och för de skyfall som är så typiska för Grekland. Militären skapade senare viss dränering med öppna diken. Det saknade också kontakt med stadens vatten-, avlopp- och el-nät.

I december kom International Rescue Committees rapport om allvarliga mentala hälsosymtom i lägren på Lesvos, Samos och Chios. Många människor lider av depression och PTSD, och självskador och allvarliga självmordstankar är utbredda i alla åldrar.

Officiella namn på det nya lägret på Lesvos är ”tillfälliga Kara Tepe”, eller ”nya Kara Tepe” eller ännu mer officiellt ”Mavrovouni”. Det senare sägs vara för att regeringen vill ha ett grekiskt namn och Kara Tepe är ursprungligen turkiskt. Politiskt är relationen Grekland – Turkiet på helspänn. I grunden handlar det om provborrningarna efter olja utanför Turkiets kust på vatten som tillhör Grekland.

Flyktingar och solidariska frivilligorganisationer kallar det nya lägret ”Moria 2”, och de säger som vännen A att Moria 2 är värre än Moria 1, bland annat för att det är så väderutsatt och har drabbats mycket av skyfall.  Det är så kallt i Moria 2 och tälten där flyktingarna bor har inte värme. Nu i januari är temperaturen ofta runt tio grader om det inte snöar och är minus. Men att tvingas sova i tio grader är inte värdigt. I fukt kan tio grader också kännas kallare än vad termometern säger.

Men Moria 2 anses säkrare för de boende när det gäller övergrepp och kriminalitet. I december utsattes ändå en treårig flicka för våldtäkt på en toalett.

Lägret ligger nu strax norr om öns huvudstad Mytilini med lite kortare promenadavstånd till stan än Moria 1. Grekiska armén satte upp rader av vita tält, många med Unhcr:s karakteristiska blå bokstäver tryckt på tyget. Lägret är inhägnat med höga metallstängsel krönta av rullad rakbladsvass taggtråd. In- och utgång är kontrollerad, köerna kan bli långa. De som inte ville hit tvingades hit med hot om att annars strykas från asylprocessen, inte få det månatliga asylbidraget och så småningom inte bli överförda till fastlandet.

Marken under tälten är hård och stenig att sova på. De sov länge med plast och filtar under sig, men nu ska enklare golvunderlag ha delats ut. Familjer tilldelas tält för 6-8 personer. Män utan familj bor i stora tälthallar där de kan vara upp till 150 personer, som sover tätt intill varandra på smala tältsängar.

Moria 1 låg med olivlundar runtom, det var skitigt och ohygieniskt men det var natur och inte stenig, platt mark med vind och fukt.  Mot vår- och sommarsolen kommer inte finnas annan skugga än de stora gummihallarna, som har satts upp för socialt liv och matlagning.

Det ställdes i ordning på en vecka, så det är begripligt att inte allt var ordnat. Men det har gått fyra månader nu och fortfarande är det inte iordningsställt för vinter även om det har blivit bättre. Elektricitet ordnas fortfarande med generatorer, och den är ojämn och räcker inte till. Tälten där människorna bor saknar värme och belysning.  Nu fyra månader senare finns många duschar men varmvattentillgången är ojämn eftersom elen inte räcker till.

Värmeaggregat till tälten sägs vara på väg.

Lägret och förhållandena anmäldes av Grekiska flyktingrådet till Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter.

I början av januari snöade det på Lesvos, Chios och Samos. Det snöade också på fastlandet där flyktingar bor i tält. Bilder från de snötyngda tälten i Malakasa har spritts. Flera av oss minns nog de översnöade tälten i Moria för några år sedan. Då delade Unhcr ut värmekaminer, och en person dog av kolosförgiftning.

Varför denna senfärdighet, alla vet ju att det kommer vinter varje år?

Moria 2 är uppdelat i sektioner – afghaner för sig, arabisktalande för sig, familjer för sig, ensamkommande män för sig. Coronasmittade har en inhägnad, avskild enhet. Men de smittade är få. Som jag har förstått är en del av lägret deportationsförvar.

När Moria 1 brunnit evakuerades några tusen ganska snabbt till fastlandet  och i Moria 2 har 7 500 människor bott under hösten, nu är de något färre. Lägret är beräknat för 10 000 boende. Frivilligorganisationer uppmärksammar att flera tusen av de 13 000 vid branden verkar ha försvunnit, det finns inga uppgifter. Kanske några hör till de drygt 10 000 eller 20 000 som försöker överleva i Bosnien nu innan de kan ta sig vidare. Eller vad har hänt?

A om Moria 2

En månad efter att Moria brunnit i september 2020 pratade jag länge med min vän A i telefonen. Han arbetar numera på Lesvos, tolkar mellan daritalande afghaner och den grekiska intervjuaren från det statliga Asylum Service. A var den förste från Afghanistan som visade mig runt i flyktingarnas Aten 2011. Han tog mig till platsen framför universitetet på den stora Panepistimio-gatan där afghanska flyktingar hungerstrejkade. De vilade i tält och hade sytt ihop sina läppar i protest över att ingenting hände med deras asylsituation. På den tiden fanns inte asylmyndigheten Asyl Service utan asylprocedurer sköttes av polisen. På ett internetcafé visade A bilder från Patras och förklarade hur han tagit sig ut ur Grekland liggande på hjulaxlarna under en lastbil. A var den förste som berättade sådant som jag skulle höra mycket om senare. Så småningom hade han landat i Sverige, som Dublindeporterade honom till Grekland och agerade brutalt och förnedrande. Efter fem år i Grekland fick han uppehållstillstånd och efter överklagan flyktingförklaring. Advokaten som företrädde honom blev så småningom också min vän.

A gick in för att lära sig grekiska bra och av flera anledningar har han valt att stanna i Grekland när de flesta andra så småningom har rest vidare till andra EU-länder. Han började arbeta som tolk för Atenregionens frivilligorganisationer. Nu på Lesvos är arbetsgivaren EASO, EU:s flyktingbyrå. Han tolkar vid asylintervjuerna. EASO-tolkarna har jämförelsevis bra betalt. Men kontrakten löper per månad och åker de på semester missar de förlängningen. A berättade om Moria 2 när det funnits en dryg månad.

• Det nya lägret efter Moriabranden är förskräckligt. De har det sämre där än de hade det i gamla Moria. Det saknas el, det finns inga duschar och det finns inte tillräckligt med vatten. Bara tusen personer får gå ut om dagen, så de får inte lämna lägret oftare än ungefär en gång i veckan. De promenerar ner till stan och handlar, lägret ligger lite närmre stan än Moria gjorde. I början stod de i långa köer i lägret för att få mat. Nu köper de mat och lagar den själva men jag vet inte hur. Det är hemskt!

Asylhanteringen har ändrats sedan A började arbeta på Lesvos för snart två år sedan. Nu enligt lagen 2020 placeras alla i snabbspår med intervjuer på 1 till 1 ½ timme. Som tolk har han 3-4-5 intervjuer om dagen. De arbetar i tvåskift och intervjuer görs från 8 på morgonen till 10 på kvällen. Han är med vid intervjuerna och vet inte hur besluten blir eller var människorna tar vägen. Men han vet att barnfamiljer brukar räknas som ”vulnerable” och skickas till fastlandet och fortsätter asylprocessen där. Och de ensamkommande männen? De räknas inte som ”vulnerable” även om de ofta är det, svarar A. De blir kvar här och vad som sedan händer vet jag inte.

A säger att många aldrig hinner komma fram till att berätta varför de har flytt. Många är från Afghanistan, men från Syrien kommer inte längre särskilt många.

Refugee Support Aegean rapporterar från Lesvos under senhösten att kallelserna till intervjuerna kommer med för kort varsel för att människor ska hinna förbereda sig eller få med sig ett juridiskt ombud. Kallelsen kommer en eller två dagar innan, ibland samma dag. Intervjuerna äger rum långt bort i Pagani. Pagani var namnet på ett låst, avskyvärt flyktingläger på Lesvos till för omkring tio år sedan. Jag minns bilder av klungor av män i fönsteröppningarna, ungefär som aktivister på Samos har berättat om den gamla byggnaden intill katedralen i centrala Vahti, eller som jag själv såg förvaret i Korint 2013.

Strax före jul pratar A och jag igen. Intervjuerna är slutförda, säger han, nu ska vi tolkar arbeta i Moria 2. De flesta barnfamiljer får oftast stanna i Grekland, fortsätter han, och de får resa vidare till Aten. Men de ensamma männen ska skickas tillbaka till Turkiet. De flesta är afghaner. På grund av Coronan tar Turkiet inte emot dem. Ingen bryr sig om dem och de får avslag även om de har asylskäl. Restriktionerna i lägret har skärpts på grund av Coronan och lägret är på det hela taget låst.

I december inför Grekland en munkavlelag för alla som arbetar i flyktingförläggningar. Volontärer, regeringstjänstemän och andra blir förbjudna att ge information om sin verksamhet eller om boende i lägren, och det gäller även efter att personen slutat arbeta där. Av det skälet kan jag inte skriva så mycket mer om A.

Det kommer rapporter om att fotografier eller videoupptagningar från tillfälliga Kara Tepe är inte tillåtet. Upptäcks det beslagtas telefonen. Journalister rapporterar att de får inte komma in.

Bland medlemmarna i EU-parlamentets LIBE-kommittee (Kommitteen för de frihetliga rättigheterna) är en del välinformerade om situationen är för flyktingar och migranter i unionen. Medlemmar har kontakt med frivilligrörelser och flera deltar ibland när ECRE, European Council on Refugees and Exiles, har medlemsmöten. Debatten som Libekommitteen ordnade i slutet av januari 2021 var för att bli informerad om situationen på öarna, framför allt i det tillfälliga Kara Tepe, och ställa frågor till kommissionens representant Beate Gminder, som basar för kommissionens speciella arbetsgrupp för Grekland. Samtidigt var en jurist för frivilligorganisationen Greek Council on Refugees inbjuden. Debatten på 40 minuter finns på EU-parlamentets webbsida. Inläggen var korta i brist på tid. Gminder gav aktuella siffror från Grekland om det minskade antalet asylsökande, asylprocesserna som går mycket snabbare, hur många som lever i asylboenden och specifikt i mottagningslägren på öarna och så vidare. Juristen från Greek Council of Refugees gav många exempel från Samos och Lesvos på hur flyktingar drabbats av regler som inte fungerar, som väntar utan hjälp, som fått avslag och inte hunnit överklaga i tid för att de fått avslaget för sent, med mera. Kommissionens representant hade fokus på siffror, storskalighet och grafiska kurvor, juristen på människor i lägren. Parlamentsledamöternas frågor till Gminder var skarpa, hur var det med blyförgiftningarna, varför har inte tillfälliga Kara Tepe blivit anpassat till vintern tidigare under hösten, man vet ju att det kommer en vinter, varför är tillfälliga Kara Tepe så dåligt rustat när det kommer att existera ett år. Med undantag för några parlamentariker var deras frågor grundade i omsorg om människor, inte om siffror.

Stängningen av det älskade Pikpa på Lesvos

Kommunens Kara Tepe, ”gamla Kara Tepe” till skillnad från det nya, tillfälliga, skapades av frivilligorganisationer för flera år sedan som ett humant och välkomnande läger för flyktingar, i synnerhet sköra och sårbara flyktingar. Så småningom tog kommunen över driften. Det har varit ett bra, mindre ställe för omkring tusen människor. Inte minst har kvinnor och barn placerats här. Kara Tepe ligger norr om Mytlini – staden – och närmare centrum än det tillfälliga Kara Tepe vid havsviken..

Strax efter att Moria 2 var i gång kom besked från migrationsministeriet att från och med 2021 ska alla flyktingar och migranter på Lesvos bo i det nya, tillfälliga tältlägret. Längre fram kommer alla leva i ett nytt läger. Det ska kunna rymma upp till 5 000 sökande. Andra asylboenden ska inte tillåtas.

Lilla, trivsamma Pikpa stängdes den 30 oktober. Genom åren har gravida, kroniskt sjuka, gay och transsexuella, ensamkommande unga och familjer bott här innan de flyttats över till fastlandet, nu senast bland annat flera rullstolsberoende och psykiskt sjuka. Pikpa drevs sedan 2012 av Lesvos Solidarity och har skötts av de boende själva och volontärer. Efi Latsoudi, som förestått Pikpa, tilldelades för sin handlingskraft och verksamhet Unhcr:s Nansens Flyktingpris 2016. Pikpa har varit älskat och invånarna har känt sig trygga här. I oktober 2020 hade det 74 invånare, varav 32 var barn. Lägerledning och invånarna protesterade mot stängningen. Ett trettiotal humanitära organisationer och organisationer för mänskliga rättigheter skrev till grekiska regeringen om beslutet att stänga Pikpa och stänga gamla Kara Tepe, ”bör i stället stärka och skydda alla värdiga alternativa lösningar för asylsökandes boende och skydd”.

Tidigt på morgonen den 30 oktober gick grekisk polis in i Pikpa med bussar och flyttade alla till kommunala Kara Tepe, som också ska stänga. Bilder av Pikpa visar trästugor och banderoller och markiser i varma färger.

Det fanns inga rimliga, humana skäl att avveckla Pikpa. Stängningen ska ses i ljuset av att regeringen vill ha extrem kontroll och för ”krig” mot de många frivilligorganisationerna, som har stöttat, skyddat, försvarat och räddat flyktingar och migranter i många år nu.

Regeringens krig mot frivilligorganisationer visar sig bland annat i att sju humanitära organisationer på öarna anklagas för samarbete med smugglare. En av dem är den norska volontärdrivna Aegean Boat Report med den norske aktivisten Tommy Olsen. Han har dokumenterat flyktingars ankomst till de grekiska öarna sedan 2015, och kanske straffas han nu för att ha avslöjat pushbacks från grekiskt havsterritorium.

Lägret på höjderna ovanför Vathy, Samos

I slutet av 2019 levde 40 000 människor på öarna, vars hotspots var byggde för en bråkdel. Nu ska det totala antalet vara omkring 17 000.

Flyktinglägret på Samos ligger på höjderna ovanför Vathy, som är Samos huvudstad. Det är lätt att promenera från lägret ner till staden. På långt håll ser man en samling små containerhus på sluttningarna ovanför staden. Lägret har funnits drygt tio år. Kommer man intill ser man myllret av småtält och hyddor bland högt gräs och buskar. Lägret är dimensionerat för 648 personer men nu i januari 2021 lever 3 500 flyktingar här. Det är för närvarande det mest överbefolkade av EU:s flyktingläger i unionen.

Efter EU-Turkiet-avtalet mars 2016 blev lägren på Samos och de andra öarna gradvis mer och mer överbefolkade och förklarade som humanitära katastrofer. Moria på Lesvos var störst och gavs störst medial uppmärksamhet. Chios blev också överbefolkat, och Kos. Samos har haft minst platser av de fem öarnas läger och blev mest överbefolkat.

I januari 2021 lever här ungefär 3 500, de flesta bor i tält eller i hemmabyggda enkla skjul täckta med plast eller presenningar, placerade i bushen. Som små kuber, eller stora sockerbitar.

Det hade drygt 2000 boende i december 2017, drygt 4000 ett år senare och i slutet av 2019 närmare 8 000. 2019 var lägerbefolkningen ungefär lika stor om Vathy-regionens permanenta befolkning. Sjukhuset i Vathy var dimensionerat efter den permanenta befolkningen, inte den dubbla. Refugee Support Aegean publicerade en 15-sidig rapport om lägret på sin hemsida den 17 december 2019, https://rsaegean.org/en/refugees-trapped-on-samos. RSA:s hemsida rekommenderas.

Unhcr rapporterade att 35% av människorna i lägret, samt de 270 sjuka och extra sårbara som bodde då i lägenheter genom Unhcr:s försorg, kom från Syrien, 21 % från Afghanistan, 14 % från Demokratiska Republiken Kongo. 21 % var kvinnor och 30 % var barn, de flesta under 12 år. I genomsnitt stannade de i lägren fyra-fem månader. Bland de ensamkommande männen fanns de som hade varit här ett år eller mer. Förhållandena var katastrofala, och ändå var det ett flyktingläger i det välmående Europa. Brist på vatten, på värme, på mat, möjlighet till god hygien, på säkerhet (kvinnor vågade inte gå på toaletterna på natten) och så vidare. Frivilligorganisationer gjorde enorma insatser, och det var de som stod för skola till barnen.

I december 2019 fanns långt framskridna planer på ett nytt läger i området Zervou ungefär 5 kilometer från Vathy i riktning mot den lilla bergstaden Mytilinioi. Med borgmästaren i spetsen hade befolkningen visat att de ville inte ha ett stort flyktingläger i trakten. Lägret sas då planeras för mer än 5 000 personer och det skulle vara stängt. Det är Zervou som nu håller på att färdigställas som det första av EU:s  Multipurpose reception and identifikation center.

Öarnas befolkning och representanter har sagt att de vill inte ha stora flyktingläger på sina öar, flyktingarna ska föras över till fastlandet i stället. De har protesterat i flera år och inte fått regeringen i Aten att lyssna. Samos och de andra öarna välkomnade flyktingarna när de kom i stora skaror 2015, men det blev för mycket. Ändå har lokalsamhällena dragit fördel av flyktingarna, som handlar för sina månadsbidrag, mat och andra varor och de använder kommunala transportmedel.

Nya läger öppnar under 2021, Multipurposed reception and identification centre

Det första att öppna är Zervou  på Samos, med kapacitet för 3 000 migranter. Det öppnar enligt planerna i mars 2021.

Efter EU-Turkiet-avtalet i mars 2016 fastnade asylsökande flyktingar på öarna. De som hade levt i lägren innan skeppades i hast över till Pireus på fastlandet där de placerades i tält innan de så småningom flyttades vidare. Men under några månader levde 5 000 flyktingar i tält och på filtar i hamnmagasin i Pireus hamn, de flesta från Syrien och Afghanistan. De nykomna på öarna lydde nu under geografiska restriktioner som inte tillät dem att resa vidare. Så småningom fick vissa flytta till fastlandet. Procedurerna i öarnas mottagningsläger var nu mer omfattande och tog längre tid än vad som anats, och lägren blev svårt överbefolkade. Containrarna hade inte plats för alla och alltfler bodde i tält i olivlundarna runtom, de flesta i sommartält. EU:s så kallade hotspots blev humanitära katastrofer.

Men det var naturligtvis inte planerat att det skulle bli så här. Det blev så av olika skäl. Men stater och myndigheter bör lära sig och lyssna till frivilligorganisationer.

I de nya planerade lägren på öarna är EU-kommissionen engagerad – på gott och ont. Ett Memorandom of Understandig undertecknades den 3 december 2020 mellan kommissionen och Greklands regering om det nya, stora lägret som ska ersätta tillfälliga Kara Tepe. Delaktig i planering och förberedelse är kommissionens speciella arbetsgrupp för Grekland, som tillsattes strax efter Moriabranden. Arbetsgruppen lyssnar nu också till öbefolkningen. Men att öarnas befolkning och deras representanter inte vill ha flyktingläger på öarna kan den inte göra någonting åt. Inte heller motståndet mot stora läger.

Det på Lesvos och Samos kommer ligga i vildmarken, det på Samos 5 km från huvudstaden Vathy, det på Lesvos längre bort från urbanisation. Samos ska ha plats för 3 000 människor, Lesvos 5 000. Bilder från Samos-förläggningen, som arbetsgruppens Beate Gminder presenterade för LIBE-kommittén den 27 januari 2021, visar långa rader av snörrätt placerade grå envåningscontainrar i ett sterilt, platt lägerlandskap. Runtom ett landskap med låg vegetation och långt borta en bergsby eller mindre stad, kanske Mytilinioi. Det kommer vara högt stängsel runtomkring, kontrollerad in- och utgång med elektroniska passerkort, och det kommer finnas utrymme för aktiviteter, en liten affär och en kaffekiosk. Ungefär samma sak på det större Lesvos.

Men människor behöver mer än så, de behöver vistas i frihet och bland andra människor, och de behöver välja mellan var de ska handla och var de ska dricka sitt kaffe. Det behöver känna sig som vanliga människor. Men grekiske migrationsministern talar om låsta läger växelvis med låsta/kontrollerade.

Under LIBE-debatten nyligen presenterades överenskommelsen om det planerade lägret på Lesvos utförligt, det ska ha plats för 5 000 personer. Lägret ska vara av EU-standard och ha mottagningsmöjligheter, säkra zoner för ensamkommande minderåriga och sköra människor, anordning för nyss ankommande (syftar rimligen på den planerade inledande screeeningen, fastän det inte uttryckte så), administrativa områden och anordningar som garanterar tillgång till service. På ett annat blad i power-point-presentationen beskrev Gminder områden för samarbeten, och här nämndes ”dedicated detention area, development of effective and sustainable returns”. Lägret på Lesvos är ett gemensamt pilotprojekt enligt memorandumet från 3 december 2020. (Om memorandumet, se artikel publicerad härom dagen om EU-kommissionen/pakten och Grekland.)

Jag tror att Zervou kommer kunna nås genom busslinjen mellan Vathy och Mytilinioi, och sedan får en gå en bit, hur långt vet jag inte. Som jag minns från busstidtabellen mellan Vathy och Mytilinioi går det buss flera gånger om dagen på vardagarna, och naturligtvis kostar bussresan pengar. Hur det blir med lägret på Lesvos, vet jag inte, det kommer ligga längre bort från staden.

Fylakio i norra Grekland, dit flyktingar förs om de grips i samband med att de reser in över Evros området, byggs ut med 1 500 platser varav 750 ska vara förvarsplatser, enligt migrationsministern.  Grekisk lag tillåter nu att människor hålls i förvar i upp till tre år, nya pakt för asyl och migration föreslår inte fullt så lång tid.

Människor ska inte bo här mer än ett par-tre månader, säger migrationsministern. Med undantag för dem som inte ska få söka asyl utan skickas tillbaka till transitlandet eller hemlandet. De ska vänta kvar till deportation blir möjlig. Som jag förstår av alla mediaciteringar säger han inte hur länge det kan bli.

Som läget är nu, berättar asylrättsorganisationer, har syrier – också barnfamiljer, enförälderfamiljer, psykiskt och fysiskt funktionsnedsatta – fastnat på både Samos och Lesvos med avslag. De får inte söka asyl i Grekland utan ska tillbaka till Turkiet, som sedan mars 2020 inte tar emot deporterade från Grekland. På Kos finns flera hundra män placerade i förvar i väntan på deportation till Turkiet. 3 000 ska ha fått sina asylansökningar förklarade omöjliga att göra. Om jag har förstått siffran rätt.

I EU:s närmaste planer ligger att få till avtal med transitländer och hemländer att ta tillbaka de som inte tillåts komma längre in i EU. Men inte heller efter det ingångna EU-avtalet med Turkiet för snart fem år sedan trodde man att lägren skulle bli så överbefolkade, sådana humanitära katastrofer och att människorna skulle bli kvar i lägren länge. Deportationerna från Grekland till Turkiet med hänvisning till avtalet har aldrig varit många.

Lägren som byggs nu kommer ha plats för många tusen. Organisationer har gemensamt bett EU-kommissionen att inte genomför stora läger, att hålla sig till små enheter. Det har gehör hos många EU-parlamentariker.

Människor på flykt ska inte låsas in, och de ska bo värdigt

Bortsett från alldeles i början efter avtalet EU-Turkiet i mars 2016 har lägren på öarna varit öppna. Invånarna har inte fått lämna ön men de har kunnat röra sig fritt utom nu 2020/21 under lockdownperioder på grund av pandemin. Lägren har varit katastrofer och många har varit rädda för att bo där. En del har försökt ta livet av sig, några har gjort det. Men dessa läger har legat intill stadsmiljö och normalt har de som bott i lägren kunnat flanera i staden intill, kunnat ta en kaffe på ett café, kunnat välja var de ska köpa matvaror, kunnat bada i havet. Trots eländet i lägren har de emellanåt kunnat känna sig som vanliga människor. EU har också varit noga med att i direktiv och förordningar skriva in att asylsökande ska inte hållas i förvar, bara som en sista lösning när alla andra möjligheter har uttömts och det finns allvarligt risk att personen avviker från en deportation.

Flyktingar ska inte hållas inlåsta, flyktingar är inte kriminella. Mot dessa regler har Grekland brutit många gånger utan att EU egentligen har brytt sig. De som har brytt sig har varit FN:s tortyrkommitté och Europarådets kommitté för mänskliga rättigheter förutom en mängd humanitära och asylrättsliga internationella och nationella frivilligorganisationer.

Migrationsministern Notis Mitarakis pratar i media mest om att lägren ska vara låsta. EU:s chef för kommissionens arbetsgrupp talar om lägren som kontrollerade. Kontrollerna vid in- och utgångar kommer göra det lätt att införa utegångsförbud. Lägren ska enligt Gminder ha stängsel av Natostandard runtom.  Att döma av det höga stängslet kring de tillfälliga Kara Tepe kommer det på toppen ha rullad taggtråd med skarpa rakblad? Som ett koncentrationsläger. Ska det skydda öinvånarna för flyktingarna, eller flyktingarna från öinvånarna?

Nuvarande lägret på Samos, och säkert gamla Moria, har också stängsel. Men de klipptes sönder av lägerinvånarna och genom hålen har många passerat eftersom det har bildat genvägar.

Hur blir det med inblicken? Ska det råda fotoförbud, berättarförbud och journalistförbud?

Vart och ett av de fem öarna ska ha ett Multipurpose reception- och identifikation center och här ska flyktingar och migranter bo innan de har deporterats, fått uppehållstillstånd eller av olika skäl flyttats till fastlandet. Andra boendemöjligheter kommer inte tillåtas.

Lägren i Grekland ser ut att bli prototyp för hur kommissionen och pakten tänker sig läger vid unionens yttre gränser.  

Källor

Refugee Support Aegan, https//rsaegean.org/en 

Human Right Watch: Greece: Lead Poisoning Concerns in New Migrant Camp. Athens, December 8, 2020. https:www.hrw.org/news/2020/12/8/Greece-lead-poisoning-concerns-new-migrant-camp

International Rescue Committee: The Cruelty of Containment. The Mental Health Toll of the EU´s “Hotspot” Approach of the Greek Islands. December 2020. https://eu.rescue.org/cruelty-of-containment

ECRE Weekly Bulletin, www.ecre.org

Pressmeddelanden från EU-Parlamentets Civil Liberty Committee och från European Commission, och handlingar från LIBE-debatten 27 jan 2021, tillgängliga genom kommitteens hemsida. Jag tror att jag klickade mig fram genom pressmeddelandet och saknar direkta länken.

Pressöversikter grekiska Unhcr

Se också här på bloggen två nyligen publicerade inlägg om EU-kommissionens föreslagna gemensamma pakt för migration och asyl.