Det är så sorgligt att EU går mot allt fler murar, stängsel, övervakning, kameror etc mot omvärlden.
Alltfler EU-länders regeringar trycker på om mer stängsel och murar runt unionen och mer tillbakaskickande. Men människor är inte monster, människor är lika i värde och vi har rättigheter.
2014 hade EU 300 km stängsel och murar utmed yttre gräns. 2022 hade de vuxit till 2000 km räknat från Spanien och Grekland till Polen och Lettland. Läser jag i grekiska dagstidningen Ekathimerini, skickad i länk till mig.
Och regeringarnas ministrar träffas och vill ha mer.
Mycket mer av EUs pengar ska läggas på att bygga murar och stängsel mot irreguljära migranter! Så säger de. Jag saknar den respekt och kärlek för människan, oavsett etnicitet, religion, genus etc, som ryms i formuleringar om de mänskliga rättigheterna som en stor del av världens länder har samlat sig bakom.
Var och en har rätt till liv.
Läs rättighesförklaringar och -konventioner.
Läs FNs allmänna förklaring (deklaration) om de mänskliga rättigheterna, antagen av FNs generalförsamling 1948 under närvaro av ett stort antal länder, bl a Sverige och Grekland.
Ur artikel 1 i förklaringen: Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De är utrustade med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap. Artikel 2. Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiskt eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. …. med mera. 3. Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. 4. Ingen för hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former skall vara förbjudna. 5. Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. 6. Var och en har rätt att överallt erkännas som en person i lagens mening. 7. Alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd av lagen utan diskriminering av något slag. Alla är berättigade till samma skydd mot alla former av diskriminering som strider mot denna förklaring och mot varje anstiftan till sådan diskriminering.
Lite längre ner står om rätten till familj, rätten att söka asyl, rätten till tankefrihet, samvetsfrihet, religionsfrihet, åsiktsfrihet, yttrandefrihet och mycket mer.
Europa och delar av världen har ett antal överenskommelser som säger att människor har rättigheter. De formulerades utifrån erfarenheterna av världskrigen, särskilt det andra. Europa hade 60 miljoner flyktingar efter andra världskriget, lika många som hela världen har nu, och som är den högsta på sjuttio år. Fortfarande i världen har inte alla länder skrivit under FNs förklaring, men EUs medlemsländer och EES länderna har gjort det sedan länge.
1951 följde FNs flyktingkonvention (Genèvekonventionen) som i ett och samma dokument erkänner flyktingars rättigheter, rättigheter som delvis fanns från tidigare men inte samlade i ett dokument. Flyktingkonventionen innehåller artiklar med bl a definition av vem som ska räknas som flykting, om rätten att söka asyl och förbudet mot refoulement.
Människors rättigheter kommer igen i Europakonventionen 1950 och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som kom lite senare. Mycket återkommer med exakt samma ord, ibland lite annan formulering, ibland med förtydliganden och tillägg. Rätten till liv, förbud mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling, rätten till integritet, respekt för privatlivet och familjelivet, skydd för personuppgifter, att ingå äktenskap, rätten till tankefrihet, samvetsfrihet, religionsfrihet, yttrandefrihet etc inklusive mötes- och föreningsfrihet, rätten att röra sig fritt. Och så vidare. Och som det står i EU-stadgan rätt till asyl (och med hänvisning till utförligheten i FNs flyktingförklaring om vem som ska ha den rätten) och förbud mot kollektiva utvisningar och refoulement.
Att mänskliga rättigheter fanns nedtecknade även före 1948 skriver filosofen och författaren Hannah Arendt om i essän Rätten till rättigheter, publicerad 1949 efter att FNs generalförsamling röstat igenom FN-förklaringen. Hon resonerar kring begreppet och drar trådar tillbaka till antiken och naturligtvis till Förenta staternas självständighetsdeklaration 1776 och franska revolutionen 1789 med sin deklaration om människornas och medborgarnas rättigheter. Hannah Arendt var judisk flykting från Tyskland – levde flera år i Frankrike, kom sedan till USA och blev snart amerikansk medborgare – och lyfte i artikeln särskilt fram de fördrivna och de statslösa. De som inget land har och ingen nation som ska värna om deras rättigheter. Hon saknade artikeln om människans rätt att tillhöra en politisk gemenskap, till medborgarskap.
Den artikeln finns fortfarande inte, och många, många statslösa förblir statslösa trots FNs försök att ändra på det.
Så ropas det om murar och stängsel när EU-ländernas ministrar träffas
Vid EUs ministermöte i Bryssel 9-10 februari 2023 samlades EUs ledare (statsministrar och ministrar av olika slag) kring rädslan för att fler och fler irreguljära migranter ska komma in i EU. Då hade redan kommissionären Ylva Johansson i veckan innan gått ut och sagt att EU har en stor ökning av irreguljär migration och mycket lite återvändande. Återvändande är ju EUs stora projekt på migrationsområdet nu, de som inte har rätt att stanna i EU ska tillbaka till hemlandet.
Omkring 40 procent har skyddsskäl och får stanna, de andra ska tillbaka, återkommer Ylva J till nu som en automatisk taldocka. 40 procent syftar på genomsnitten av EU-ländernas beslut i första instans av asylprocessen och negligerar följande processer när många har kunnat få fram starkare bevis på sina skyddsskäl och fått rätt att stanna. Asylprocedurer är många gånger oerhört komplicerade, och ett nej är inte alls alltid ett nej, som kommissionären och andra beslutsfattare påstår. Fara och utsatthet går inte alltid att bevisa, och myndigheters kunskaper om ett land är långt ifrån alltid riktig. När människor stannar kvar som papperslösa är det för att de vill leva, de vet på ett ungefär vad som kommer hända om de återvänder även om första tiden kan gå bra, eller de har medborgarskap i ett land som inte tar emot dem.
Österrike, Nederländerna, Belgien, Irland och Danmark uttryckte stor oro i Bryssel 9-10 februari för de många irreguljärt inresta, ”inte så många sedan 2016”. Frontex hade kommit med siffror om 330 000 irreguljärt anlända 2022 och att många nu kom via västra Balkan. I bakhuvudet hos många låg flyktingströmmen in i EU 2015-16 när drygt en miljon människor sökte skydd och kriget i Syrien pågick intensivt. En union med 450 millioner människor klarade inte av att fördela en miljon flyktingar mellan sig.
Stängda inre unionsgränser, samarbetsavtal med Turkiet och andra omständigheter bidrog till att minska den irreguljära migrationen. Tills den ökade igen under 2022 när restriktionerna under covidpandemin hade släppt. Men Frontex´siffror är osäkra om vad som har räknats, enligt ECRE (European Council on Refugees and Exiles) weekly bulletin 17 februari 2023. EU-ledare vill försvara unionens yttre gränser med murar, stängsel, kamerabevakning, belysning, drönare och så vidare. Länderna längre in i unionen tänker att migranterna kommer resa vidare in i unionen. Till att stänga ute fysiskt med murar behövs pengar, mycket pengar. Pengarna finns inte i budget och murar är dyrt och ineffektivt, hade kommissionären Ylva Johansson svarat tidigare.
8 statschefer – Grekland, Österrike, Malta, Danmark, Estland, Lettland, Litauen och Danmark – hade gått samman i ett brev till kommissionens ordförande om det nödvändiga i ett starkt försvar av EUs yttre gränser med murar, stängsel, övervakning och teknisk utrustning och att kommissionen nu satsar ordentligt med pengar på detta. Samt agerar för att länder utanför EU tar tillbaka/tar emot sina medborgare som inte får stanna i EU. Man kan kalla det senare en förstärkning av kommissionären Ylva Johanssons upprepningar om att människor utan asylskäl och utan uppehållstillstånd ska tillbaka till sina hemländer. (Se bl a ECRE Weekly Bulletin 2023-02-17 om detta, www.ecre.org.)
I Bryssel deltog också sansade diplomater och företrädare för hjälporganisationer som Caritas.
”Vi behöver pengar, oavsett om ni kallar det stängsel eller infrastruktur vid gränserna”, ropade en av ministrarna på mötet i Bryssel. ”Bulgarien behöver hjälp till gränsövervakning mot Turkiet, personal, teknisk utrustning, och stängsel är bara bra med effektiv övervakning.” Den ene efter den andre instämde i att mer murar behövs. (Ur Ekathimerini 2023-02-10)
Andra var emot. ”Nu är det stängsel mellan Bulgarien och Turkiet. Men det kommer inte räcka. Det blir nya stängsel och murar. Är det så vi vill ha det, en fästning Europa. Europa återförenades efter uppdelningen från Andra Världskriget och vi skapade en zon på 27 länder där resenärer kan ta sig utan att checkas. Ska vi inte ha det så.”
Återigen andra föreslog visumhinder och minskat bistånd till länder som inte samarbetar kring återvändande, och till ökat stöd för att bekämpa fattigdom och terrorism i Afrika. En klok diplomat sa att människor flyttar därför att i deras länder finns inte fred och stabilitet och de har ingen framtid där.
Den skrivna sammanfattningen av EU-rådets möte var i linje med de åtta statschefernas brev – starkare gränsförsvar måste till och med finansiering från EU-kommissionen samt morötter och piskor för att få migranternas och flyktingarnas hemländer att ta tillbaka sina medborgare – givet att de som har skyddsskäl får stanna. (ECRE Weekly Bulletin 2023-02-17)
Tidigare var det mest Grekland som talade om att försvara unionens yttre gräns med murar, och utmed delar av unionens landgräns mot Turkiet i norr byggde Grekland hög mur med bevakning redan för nästan tio år sedan. Men nu är många länder med på banan.
Så två veckor efter mötet i Bryssel följde ännu en konferens, kallad den andra Europeiska konferensen om försvaret av unionens gränser. Den hölls i Aten 23-24 februari och var arrangerad av Grekland, Österrike, Litauen och Polen. Deltagarna var som tidigare ministrar från EUs medlemsstater och EEC-länder, ledamöter av EU-kommissionen och ledare för EU-myndigheter som Frontex och Europol. Diskussionerna rörde nuvarande och framtida utmaningar i relation till EUs gränser, inklusive återvändande. Öppningsanförande enligt pressmeddelandet: Greklands minister för migration och asyl Notis Mitarakis och EU-kommissionens vice president tillika kommissionär med inriktning på Vår europeiska livsstil Margaritis Schinas – grek liksom Mitarakis, och båda tillhörande ultrahögerpartiet Ny demokrati.
Satsa EU-pengar på att människor inte ska behöva fly och förbättra för dem som ändå tvingas fly
Jag tror generellt inte att EUs regeringar officiellt skulle säga att de är emot förklaringarna och stadgorna om de mänskliga rättigheterna. Men kanske inofficiellt, och i handling går länder emot. Som att det egentligen inte är så noga med överenskommelser och respekt för Den Andre.
Att så många människor år efter år får dö på Medelhavet är att gå emot artikel 1 om rätten till liv. Att kriminalisera frivilligorganisationers och enskildas räddningsinsatser är att förneka irreguljära migranters rätt till liv. Att inte skapa säkra vägar till Europa för människor som flyr och vill söka asyl utan hänvisa dem till irreguljära livsfarliga resor bryter mot rätten till liv och rätten att söka asyl. Samma sak med pushbacks och med Italiens nya lag om förbud att rädda människor i sjönöd om båten redan har räddade ombord, det är helt i strid mot internationell rätt. Att använda mer och mer pengar till att bygga stängsel och murar utmed unionens yttre gränser, EU-medborgarnas skattepengar, våra pengar, är slöseri. Människor som flyr hittar ändå vägar, och de blir farligare och farligare. Pengar till murar och bevakning kan i stället användas för att minska omständigheter som gör att människor flyr och att göra det bättre för människor som ändå tvingas fly.
Litteratur
Arendt, Hannah: Rätten till rättigheter. I Arendt, Hanna: Rätten till rättigheter. Politiska texter i urval och med inledning av Anders Burman. Hägersten: Tankekraft förlag, 2017, s.84-97.