Publiceras i april 2021:

JAG BODDE I SVERIGE – om unga svenskafghaners flykt till Frankrike

”Aldrig trodde jag att människor skulle tvingas fly från Sverige.”

Orden kommer från en svensk anhörig till ungdomar som flydde från Afghanistan till Sverige och sedan flydde vidare.

Asyl och migration är laddade ämnen, och i Sverige säger politiker att vårt land har gjort tillräckligt. Lagar, regler och attityder till människor på flykt ändrades efter 2015 och har tvingat många att fly från Sverige efter tre-fyra år. En del har varit på flykt mycket längre än så. Flera tusen har sökt sig till Frankrike med kanske större möjlighet att få stanna. Men det innebär nytt språk, nya regler, nya sammanhang. Till en början bor de på gatan, saknar det goda sidorna av Sverige och är oroliga över att tvingas dit för att sedan deporteras till Afghanistan.

Annette Rosengren har följt många unga svensktalande afghaner i Paris under deras steg in i det franska samhället. De unga berättar om Sverige och Frankrike, varför de lämnade Sverige, och om sina liv. De visar upp ”sitt” Paris och författaren vandrar omkring på gator, i tältläger, söker upp köerna utanför daghärbärgen, och fortsätter hålla kontakt och resa till Paris.

Boken beskriver också Frankrikes och EU:s lagar och praxis, det franska civilsamhällets stöd till flyktingar och migranter och hur de unga försöker ta sig fram i allt detta. Olikt Sverige har de flesta hittills fått stanna i Frankrike även om vägen dit kan bli lång. Ett kapitel tar upp Afghanistan och den svårt utsatta minoritetsbefolkningen hazarer, som många i Sverige tillhör. Slutkapitlet resonerar kring Frankrike avseende migration och immigranter. 

Flykten från Sverige har inte upphört och många som flyr nu har bott fem år i Sverige, ibland mer.

 

 2017 kom på Carlsson bokförlag

Röster från Aten och Samos – Greker om sitt land, EU och människor på flykt.

Se böcker/books.

 

Sedan länge pågående men kanske för alltid vilande projekt /Ongoing, maybe for ever resting, project 

”Familjefotografi och diaspora” bygger på intervjuer med f.d. flyktingar och migranter tillsammans med deras familjebilder.

”Family Photography and Diaspora” starts  from interviews with former refugees together with their family photographs.

 

”To start a small project on photography in diaspora was one way to mix my knowledge and interests of photography and of forced migration …. Maybe the photographs are just an excuse for me to know more about why people becomes refugees and how they act and plan in such extra ordinary situations. But the role photographs have in human lives are also interesting.”

Ur text till en workshop om visuella studier i samhällsvetenskapen, för tio år sedan.